EXTENSIONS

Då jag tillhör organisationen "Tunnhårigas Riksförbund = TR" funderar jag att återigen sätta i lite extensions i mitt hår. Det är enda sättet för mig att ha en någorlunda snygg, normal frisyr. Nedan följer före och efter bilder på mig.

Före extensions 2006

Efter extensions fortfarande 2006

Ser ni? Jag är ser så tjock och lycklig ut på något sätt...

......och vips fick jag tjockare hår än syrran,
som föddes med hästman på skallen.

P.s Vill ni stödja TR kan ni sätta in pengar på postgirokonto w8976y837456837564.

D.s Då bidrar ni bla till hår till våra extensions.

INGET NYÅRSLÖFTE

Jag har tänkt och tänkt hela natten. Tänk så mycket så att fåren till slut blev utan ull. För allt jag kom fram till var att jag vill ha en grå ullmatta vid min altandörr.


Jag har inte kommit på något löfte. Så det blir inget. Skönt - då kan ingen komma och säga sen att jag inte höll mitt löfte, eftersom jag troligtvis skulle ha glömt bort det på nyårsdagen i alla fall, men inte min omgivning.



P.s Jag har ett löfte till mig och Mr M, men det behåller jag för mig själv.


D.s Nyfikna?

FOTSPÅR I SANDEN

Jag kan inte minnas att jag någonsin gett ett nyårslöfte. Jag kommer nog aldrig att göra det heller. Däremot kanske jag ska se tillbaka på året och summera det?

Det var ett bra år. Punkt.

Jag är tråkig. Punkt.

Men jag kan INTE MED larviga löften som i alla fall inte hålls.

Men bara för att jag tycker om att göra tvärtemot och när det sker förändringar så ska jag sova på saken och fundera ut ett nyårslöfte - bara för att - och återkomma i saken. Bara för att gå emot mig själv och mina principer. Kanske vakar jag osams med mig själv i morgon på självaste nyårsafton, och det kanske inte är så kul???

P.s Det blir inget sånt där "jag ska sluta äta godis-löfte" för det slutade jag med innan jag ens började ge löften, vilken jag som sagt mer eller mindre aldrig har gjort.

D.s ..............det står redan stilla.............Allt jag ser är hoppande får.

TOMTEN ÄR DÖD

Allt som krävdes ikväll för att jag inte längre skulle vara sur var att:

- Mr M hade målat klart väggarna i v-rummet när jag kom hem

- Vi kastade ut hela julen

- Mr M äntligen har gått med på att "provhänga" vår stora silverspegel ovanför soffan. (Jag sa bara "provhänga" om den där spegeln.) Men med min övertalningsförmåga kommer det gå vägen. Den kommer sitta på sin plats ovanför soffan i morgon. I promise youuuuu......

Det enda som finns kvar är mina brända syltkakor.

Men dom är kult, så dom får vara kvar i sin burk.

P.s Jultomtar är omoderna så här en dag innan nyår.

D.s Ett helt år till en tomte kommer in här igen. Känns bra. Nu går vi mot ljusar tider.

EGENTLIGEN ÄR JAG SUR

.....idag. Och igår med. Vi har bytt bank och att betala räkningar på internetbanken hos vår "nya" bank var inte det lättaste. Man kan säga att jag fick ett lätt nervöst sammanbrott. Man vill ju inte gärna att det går fel med si sådär tjugotusen kronor. Att Mr M sen kan säga:

- Jag kan inte det där. Det där är ju din grej.

..............gjorde att jag blev riktigt sur. Varför kan vissa människor ta sig an orden "Jag kan inte"....oftare än mig? Jag kan inte säga så varken på jobbet eller hemma. För allt går om man vill. Det har jag lärt mig i alla fall. Men tydligen inte vissa inkompetenta varelser som kallar sig män!

Så i går la jag mig tidigt och tog med mig en gammal pärm med texter som jag skrivit sedan jag lärde mig att skriva. Uppsatser och dikter m.m. Den där pärmen räddade mig. Den tog mig sisådär tio år och längre tillbaka i tiden. Fantastiskt! Och Mr M han målade och målade. Och jag läste och läste och han var sååååå nyfiken på den där pärmen. Det såg jag. Och det kunde han gott vara. Jag hade god lust att säga: Jag KAN INTE måla......hur gör man?

Pucko!

P.s Jag är nog fortfarande sur idag.

D.s Ska sluta med det genast och åka och köpa sushi!

TYSKA RADIOKANALER

Efter en trerätters midddg hos mormor är vi tillbaka hemma. I lugnet - trodde jag. Mr M sätter på boxning på tv:n och säger:

- Du kan väl läsa lite. Det var länge sen.

Precis som att jag är en liten hundvalp som måste underhållas. Men eftersom jag är mer en påhittig kvinna i mina bästa år än en hundvalp (ironi), så jag tar såklart upp laptopen - min andra hälft.

Rätt som det är trycker Mr M på fel knapp på kontrollen (en av dom alla) och rätt som det är kommer han in på tyska radiokanaler (läs tysk radio - inte tysk porrfilm). Han knappar och knappar men det händer inget. Han får på en massa musik i alla dess typer. Men ingen brottning.

Jag skrattar. Jag skrattar ännu mer och ju argare han blir desto mer skrattar jag. Det är så fantastiskt att se en människa hysterisk över en brottningsmatch. Hysterisk och säkert skitförbannad på sig själv eftersom han inte förstår sig på Canal Digitals alla menyer via kontrollen.

Nu ligger jag här och skrattar bakom laptopen när jag ser att Mr M inser att boxningsmatchen är slut. Stackaren. När han ÄNTLIGEN fick igång tv kanalerna.

P.s Det kan inte vara lätt att vara han.

D.s Men det är jävligt roligt att leva med honom.

LÖRDAG EFTER JUL

Idag känner jag att det blir en helt vanlig lördag. Jag bakade scones till frukost och hoppade över skinkmackan. Jag är redan trött på den!

Jag är himla konstig. Älskar ju julen men idag vill jag bara att den ska ut. Först pyntar jag i oktober och sen ska det ut dagen efter julafton ungefär. Jag kallar det att ligga steget före *ler*. Nu vill jag ha in vår, vita orkideèr och rosa kuddar. Helt crazy.

Idag har vi sagt att vi ska göra ett ryck här hemma och skruva ihop lite möbler och kanske måla. Nu har vi legat och läst tidningar och kollat på film alldeles för många dagar. Vi får se hur det blir.

Senare i ikväll är det middag hos min mormor. Inte julmiddag utan kött!!!! Jag längtar till hennes goda mat! Och så längtar jag efter mina tjejkompisar. Jag vill ha tjejskvaller!!!!!

P.s Jag vet. Scones kanske är omodernt att baka, men det var ju tio år sen oxå.

D.s Det var himla gott i alla fall!

MÅLARFÄRG I PÄLSEN

Nu skriker Mr M utifrån hallen som ett fruntimmer att tjockkatten har fått målarfärg i pälsen.

- Ja ha, säger jag. Då får han skylla sig själv.

Sen kommer Mr M in i vardagsrummet där jag sitter och kastar ner tjockkatten i soffan.

- Visa morsan, säger han.

Jag vet inte hur jag ska säga det här. Men det var ca tre millimeter med vit färg längst ute på pälsen.

- Coolt, svarade jag. Ny färg.

P.s Jag är ihop med ett fruntimmer.

D.s Jag färgar ju oxå håret ofta.

KÖRSLAGET

Ska det vara roligt? Jag har sett fram emot Erik Segerstedts framträdande med sin kör, men det var sådär halvtrist. Så trist att Mr M gick ut och spacklade i hallen. Kan vara för att jag tycker han är så där socker söt den där Erik. Till och med tjockkatten drog.

P.s "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen" var rolig. Så där lagom rolig så man fick sig några goda skratt. Helt klart är det ju Rolf Skoglund - karaktären Gösta som gör hela filmen.

D.s Dock är det en hel del upprepande look-alike scener från första filmen som gör att det hela blir lite halvtrist.

TRADITIONER

Vi har många traditioner i min familj. Vissa år när jag har prioriterat vänner och fest har jag tyckt att dessa traditioner varit lite väl överdrivna.

Idag uppskattar jag våra traditioner jättemycket. Jag är glad att våra traditioner finns och det är härligt när mormor berättar om förr i tiden när det var ännu mer fester och middagar i stora sällskap. Förr var det inte ting som räknades. Det var människor i gott sällskap, mycket mat och kort och spel. Lekar och musik. Jag tycker det låter fantastiskt och skulle gärna bjuda släkt och vänner mer - på samma gång till mitt hem. Mer eller mindre bjuder man en viss del av sin omgivning. Man har grupperat sin vänner i olika grupper. "Hon har ju jätteproblem med hennes kille. Och han då? Nej han skulle aldrig passa ihop intellektuellt med honom." Larvigt egentligen, men så är det. Och så tror jag dom flesta har det. Men det är ju faktiskt så att man går bort till ett par eller en vän som man tycker om, inte dess omgivning. Tål att tänkas på!

Idag tänker jag också att det är härligt att träffas och umgås, för en dag är det för sent! Så i jultider prioriterar jag min familj och dess traditioner. Idag ska vi se " Vi hade i alla fall tur med vädret - igen" Jag och Mr M och min familj. En tradition som vi haft sedan jag och min syster var småtjejer.

P.s Mr M säger att vår familj är som en zigenarfamilj. Hur nu en sådan är?

D.s Han säger det så klart med glimten i ögat eftersom han tycker min familj är härlig. Tack för det!

JULAFTON 2008 FÖRBI

Mot nyare tider, ljusare tider och ett nytt år.

Julafton blev sen - som alltid i med min familj. Halv två kom jag i säng hemma. Som vanligt var det en mycket mysig julafton, i år hemma hos min syster med familj. Kalle Anka, julmat, snapsvisor, julgodis, tomte, julklappar och skratt. Som grädde på mosten körde vi Singstar oxå. Vilken succè!!!

Efter en sån dag känner jag att jag skulle vilja leva i kollektiv med min familj. Dom är helt fantastiska!

Julgranen med Maja framför som uppenbarligen INTE ville visa ansiktet på bild;-)

Vi är många "kock-wanna-be" i familjen.

Syster stajlar vid spisen.

Syster perfekt - även i dukning.

Jag med delar av min familj. Pappa (som ligger efter en glögg;-)

Mina syskobarn och min mamma.

Tomten är far till alla barnen.

Tomten ÄR far till alla barnen. Jag och min pappa bakom tomtemasken. Dock ser jag räddare ut än vad jag faktiskt är för både tomtar och pappor.

P.s Min svåger hade gjort en bock av gran som stod utanför huset när vi kom.

D.s En parantes till mitt tidigare inlägg om bocken i Gävle.

Ö.s Mer bockar till folket!!!!

MOSTSATSEN

För att ni inte ska tro att jag är deprimerad eller funderar för mycket på livet i julhelgen kommer här en riktig j-a rysare:

http://www.youtube.com/watch?v=cPgE4FAXKIM

WOW....det var tider det!

TID TILL TANKAR

Jag fortsätter i mina djupa tankar om livet. Här en vacker låt som chefen först länkade till mig och som jag sen såg "live" på Faddergalan. Jag älskar den! Vacker som himlen!

Halleluljah!

http://www.youtube.com/watch?v=T_Mn5vNMaX8

RYGGSÄCKEN FULL

Jag hade en konversation med min väninna igår. Den handlade om människor som inte uttrycker sig eller pratar. Som inte öppnar ryggsäcken och tar ut det där som känns jobbigt. För alla har vi något i ryggsäcken. Det är jag säker på. Dom som svarar NEJ, är just såna människor som vi pratade om - som inte utrycker sig eller pratar.

Jag är av den sortens människor som gärna reder ut saker, förlåter och går vidare. Jag skulle för allt i min värld inte orka älta saker som har hänt eller som tynger mig. Saker som har hänt mig i mitt liv och som har tyngt mig har jag valt att prata om. Jag har valt att se situationen som ett klart nyputsat glas, hur jobbigt det än har varit. Putsat och putsat.
Jag har valt att förlåta - eller att inte förlåta. Jag har gjort valet själv utan att någon har påverkat mig. Jag har kunnat vara bitter idag – om jag velat. Men jag väljer glädjen. Jag väljer att se positivt på saker och jag väljer livet, med eller utan ryggsäck.

Viktigt i det hela är att jag har vågat se. Att jag har vågat möta det jag har varit rädd för, oftast minnen eller tankar. När jag har gjort det och valt att gå vidare, när jag har bestämt mig för att förlåta, har jag sett jag framåt.
Har jag inte förmågan att påverka en situation till det bättre är det ingen idè att försöka älta igenom mig den situationen heller. Det skadar bara mig själv och min omgivning. Och jag är säker på att jag flera gånger har gjort val som min omgivning har velat påverka och kanske önskat att jag gjort annorlunda.

Ibland har jag tvingats inse att (tex) relationer inte ger mig som person något, att minnen är till för att minnas eller glömmas, att barndomen är något som byggt min framtid, men som är minnen som jag kan (om jag vill) ha kvar eller glömma.
Jag kan inte alltid påverka mina minnen, men jag kan välja att hantera dom på bästa sätt. Att fundera, tänka, glömma och förlåta.

Alla har vi en plats på jorden och vi bestämmer själva vart den platsen ska vara. Att lära sig ta kommandot över sina känslor och tankar är faktiskt lättare än vad vi tror. Och alltid – alltid – är det vi själva som väljer vad vi vill ha kvar i vårt minne.

Försök att glädjas med varandra nu! Jag lovar att livet blir mycket trevligare för dig själv och alla andra! Och framför allt. Gör dina val SJÄLV!!!

P.s Gå inte efter utseende - det kan bedra. Gå inte efter rikedom - den kan ta slut. Gå efter det som gör dig glad, för det behövs bara ett leende för att göra en dålig dag bättre.

D.s De lyckligaste människorna är inte de som har det som är bäst, utan de som på bästa sätt använder det de har.

PEACE!

NU BÖRJAR DET KÄNNAS SOM HEMMA

By night

Ett stycke "kock-wanna-be"

Han är snabb när det finns skaldjur på bordet...

STATSMINISTERN OCH DAMMSUGNING

Kan inte annat än förundras över hur speciellt det är med att statsiminsitern gillar att städa? När ska samhället förstå att "kändisar" är som oss vanliga döda? Hmmm....

Reinfeldt gillar att ha fint. Eller är det bara ett spel för galleriet? Känns som det kvittar. Städat eller inte, men den här bilden på honom tycker jag är sexistisk och allt jag tänker på är vad han har för kalsonger på sig. Y-front eller boxershorts.....eller kanske näck? Det låter vi vara till fantasin.

P.s Jag tror han har ett par svarta y-front på sig.

D.s När Mr M dammsuger tänker jag aldrig på hans kalsonger, hmmm.....?

JUL I SOLEN???

Jag behöver nog inte säga en gång till att jag är ett stort jul-fan. Så stort fan att jag aldrig skulle välja att resa bort över jul och nyår. Jag kan resa när som helst på året, så varför göra det på vår bästa högtid?

Att fira julafton på en sandstrand iförd bikini och skåla med gröna drinkar och känna doft av kokos olja i stället för glögg och lussekatter är inte min grej. Helt enkelt.

MEN......NU......IDAG......skulle jag kunna hoppa över hela julen och sticka. För vem kan inbilla mig att jag får roligare hemma på gräsmattan i regnet? På julafton. Det är ju ett skämt.

"Hej tomtegubbar slå i gräset och låt och lustiga vara".

P.s Jag super ner mig

D.s Kära Tomten, jag önskar mig en bikini i julklapp och kokos olja till skinkan

JULFAVORITER

Några saker jag gillar hemma i jul....

Änglarna som jag och min syster bråkade om VARJE jul. Båda ville ha ängeln med öppna ögon. Numera har båda änglarna hamnat i mitt hem....undrar hur?

Julgodis
Ljus ljus och åter ljus

Köksnöd

Syltgrottor som jag gjorde, men som blev halvbrända och hamnade i en burk

Bästa utsikten, trappan mitt i huset (vet inte varför den gråa kudden hamnade där?)

Såklart....tjockkatten i egen person....

Bästa fåtöljen som man kan ligga två i.....alltså jag och Tjockkatten;-)

LYCKA

Har trots att jag inte har kunnat surfa hemifrån läst en viktig blogg via min telefon i sängen innan jag ska somna på kvällen. Det är Lotta Greys blogg http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/ som handlar om hennes kamp mot cancer. Med humor, tårar, ilska och en hel del andra ord beskriver hon sin vardag med man och lilla son. En snygg ung kvinna i sina bästa år. En cancerpatient. Men ändå med en sån glädje för livet.

Hon gjorde magnetröntgen för lite sen och väntade på svar......jag väntade också.....jag väntade och insåg att Lotta hade blivit en del av mitt liv. Vad skulle hända om det hade spridit sig vidare? Hur skulle jag klara att fortsätta att läsa henne blogg fram till d-ö-d-e-n? Skulle jag skicka henne en present? Men vad för present? Vad ger man till någon som inte har lång tid kvar att leva? Jo, ett liv. Och det kunde jag ju inte ge henne.

Så kom dagen då svaret skulle levereas. Dagen före Lucia. Pepparkaksgubbar, glögg, luciakronor - och cancer. Och Lotta vann. Hon vann hela luciatåget. Hon vann livet. Ingen spridning. Och jag grät...........jag grät och sprang in till Mr M och grät lite till. Lyckan över Lottas kämpande som blev en stor lättnad och lycka för henne dagen innan Lucia gjorde mina tårar till lyckotårar. Jag är så glad så glad för Lotta och hennes familj, hennes son och över deras liv.

Och återigen. När jag klagar över bagateller ska jag FÖRSÖKA att tänka lite mera på livet i helhet. Hur I HELVETES JÄVLA BRA jag har det!!!!

P.s Jag svär för att det är så fruktansvärt allvarligt det jag just har skrivit!

NU BLOGGAR JAG HEMIFRÅN

Bredbandet är igång. Det saknades lite sladdar och ett modem för att få det att fungera. Men nu fungerar det och ingen är gladare än JAAAG!!!!

Vad gjorde man förr om åren när man inte hade internet undrar jag? Det är en gåta!

P.s Mr M kallade mig IT ansvarig hemma. Det klingar SÅÅÅÅ fint i mina öron....

D.s Nästa inköp är en Mac......

NÄR DATORN ÄR NERE....

.......hänger jag inte med.

I mitt hem prioriteras just nu inte installation av varken telefon eller dator. Jag tjatar inte. Jag ger mig på skiten själv helt enkelt. Ikväll ska det pluggas in. Mr M kan stå bredvid och glo medan jag fixar allt galant utan hysteriska fnitter eller tårar.

När nu den första nyförälskelsen av huset har lagt sig är det dags att komma tillbaka till verkligheten. Surfa, blogga, betala räkningar och läsa om räntornas nedgång;-).....

Vad mörkt det var här!? Är det någon som har släckt lampan?

BRÄNN BOCKEN

En annan undersökning som jag jobbar på är hur länge bocken i Gävle får stå kvar?

http://se.youtube.com/watch?v=No-tTXLMReo&feature=related

KAN MÄN HA PMS?

Jag har funderat en lägre tid på män. Inte på ett sånt sätt som skulle få Mr M att blir orolig. Nej, mer på män i allmänhet. Att dom alltid gnäller på att vi tjejer är PMSmonster, surkärringar, bitterfittor.....ja såna där trevliga ord.

Men jag kan konstatera efter en längre tid av forskning på statsbiblioteket att män oxå lider av PMS. Att män oxå hamnar i övergångsåldern och att män oxå är hytseriska "fruntimmer".....Den som inte visste det kan ta det här till historien. För så är det. Jag vet!

P.s Männen i inlägget är inte dom män som skrivit breven.

D.s ......eller.......är heller inte varken min sambo, pappa, svåger eller kollegor.....

TENTAMEN

Start: 08.00

Fika: 09.00 - 09.15

Lunch: 11.30 - 11.50

Slut: 17.15

PIIIIP

Jag skriver inget mer om det. Har bara en sak att sjunga er: "Det är ööövvveerr nuuuuu" för att citera Per Gessle, the one and only halmstadskisen.....

P.s Idag bråkade mina kollegor om att Lussebullarna tog slut.

D.s Jag har inte bakat dom!!!! Inte heller ätit upp dom!!! IDIOTER!!!!

SUSSA LAGOM

Jag har kommit in i en sussar period. Kan självklart ha att göra med mörkret. Nu har det ju varit mörkt dag som natt i ja....hur länge? Två veckor i alla fall. Och dessförinnan kanske två månader. Vi hade ju faktiskt lite snö här för två veckor sen. En si sådär halv timme eller nåt. Tjo hooo. Ut i snön! In i värmen. Ja, sen var den borta igen. Snön alltså.

Och nu sitter jag här och tycker att det är konstigt att jag är trött? Jag vill inte säga att jag klagar, däremot vill jag säga att jag saknar lite sunshine. Lite vit snö. Lite snöbortsning från bilen (vilket jag faktiskt helt ärligt tycker är skitkul (=så kul att jag sopar Mr M`s bil oxå om jag kan). Så allt är bättre än det här gråa trista november vädret. Allt jag orkar är att åka hem och kolla på såpor i soffan....vad är det för liv? Konstigt att jag var deprimerad i en kvart häromkvällen.

Håll till godo med något som piggar upp - i alla fall mig (Kommer ni ihåg?)

http://se.youtube.com/watch?v=8IXjE4a5Tj4

P.s Chip

D.s Chip Chip

OVETANDE OM SIN KONST

Mina föräldrar är rätt ovetande om konst. Eller kanske mer ointressernade än ovetande. För dom brukar veta det mesta om det mesta eller hur man säger.

När vi flyttade till vårt hus nu i dagarna kom dom med "en liten present". Denna "lilla" present var inget mindre än ett konstverk av Sven Lidberg.

Och innan vi berättade vem han var, denna Sven Linberg hade Mr M mitt i flytten och kartongerna hittat en spik att hänga upp den på. I trappan upp till övervåningen.

När pappa insåg att det var försent att ta tillbaka den, berättade Mr M ungefär vad den kunde vara värd.

Vi säger tack och bock till familjen Storch från konstsamlaren och hans handra hälft (=jag).

P.s När allt IT tekniskt kommer igång där hemma ska jag ta ett foto och lägga ut. Tills vidare får ni hålla till godo med ett annat konstverk av vår vän Lidberg.

D.s Nog är det läckert med "sk dagiskonst".....

JAG OCH WHAM

Det är nåt visst med den här låten. Trots grått november regn och knoppar på tussilagon så får jag en känsla av vällust när den här spelas på radion.

Jag vill hoppa och skutta som en liten bög när jag hör den här låten. 80-tals nostalgi? JAAAAA. Julkänsla? JAAAAA. Jag skiter i att George Michael gör saker på offentliga toaletter. I den här videon är han KUNG!!!!

http://se.youtube.com/watch?v=3354flS1KJs

P.s När jag tittar utanför mitt fönster ser jag bara döden, döden, döden - men innanför mitt skal känner jag JUL JUL JUL......

DEPRIMERAD

Igår blev jag deprimerad. Innan jag skulle sova kände jag mig deprimerad. Jag sa till Mr M under täcket:

- Jag är deprimerad.
- Äh, det händer ju ibland. Det går över.
- Ja, det börjar redan kännas bättre.
- Du är bara trött.
- Nej, jag känner att allt är tråkigt bara.
- Från när då? En timme sen eller?
- Ja, typ.
- Aja. Sov nu.
-Okej.

Sen gick han ut ur sovrummet och skulle kolla på snusk på tv:n antar jag. Och jag somnade innan jag ens hann vända huvudet på andra sidan kudden.

Idag vaknade jag. INTE deprimerad. Det var skönt. Eller det är skönt att ha depp dagar som bara varar i femton minuter.

P.s Kan ha att göra med att det var måndag och Färjan inte längre stod i tv-tablån.

D.s Idag är det tisdag och vi ska hämta vår nya spis om nån kan hjälpa till att bära. Då har man inte tid att vara deprimerad.

SOPGUBBAR..........igen

Igår bakade jag 85 lussebullar. Dubbel sats. Mandelmassa och smör, i mitt nya kök. I min - för mig - nya ugn. Jag har längtat efter att få baka och i mitt nya stora hus och nya fina ugn och nya stora frys kunde jag inte låta bli att slå på stort - dubbel sats. Skitsamma om det blir fågelmat i januari. Jag BAKADE i alla fall!!!

När jag stod där med förkläde och håret i band, som en äkta HOUSEWIFE (docke ej desperate Housewifes) kom plötsligt en sopbil. En sopgubbe hängde i sopbilens bakre del och glodde rakt in på mig där jag stod. Och vad gjorde jag? DUCKADE.
Jag vete sjutton vad som flög i mig. Jag DUCKADE. Men jag blev plötsligt så rädd för att vi skulle ha slängt fel sopor. Jag är inte något vidare på att sortera och så där. När man bor i lägenhet kastar man alla i samma kärl och hoppas att ingen ser. Jag vet. Jag är hemsk. Eller jag var - för nu börjar mitt nya miljöfrämjande liv.

Jag satt hukad på golvet och hörde hur sopgubbarna tömde vårt sopkärl och när jag hörde bilen åka iväg igen reste jag på mig och suckade högt. TUR. Jag hade sett framför mig hur den där sopgubben kom och ringde på dörren med en hårfärgstub (=Farligt avfall) och SKREK på mig:
- Vad i HELVETE gör den här tuben i ditt sopkärl bland hushålls soporna? VA? VA?
- Oj, nämen det måste vara grannens. Eller jag vet inte. Konstigt. Jävla sopligister. Och här står jag mitt i julbaket, (fnitter.... blink blink)
- Du vet inte? Kan du då förklara varför du har hårfärg på en örat?
- Chokladsmet, (fnitter.....blink igen - men det funkar inte)

När alla 85 bullarna var gräddade och klara åkte jag direkt och handlade sorteringskärl. Tanken på sopgubbens utskällning var en riktigt scary upplevelse. Även om det bara var en illusion.

P.s Nästa vecka när sopbilen kommer ska jag "skutta" ut och bjuda dom på en bulle;-)!

P.s Jag kanske har en fetisch för sopgubbar eftersom jag skrivit ett inlägg om att dom är sura gubbar. Hmmmm.............jag måste fundera en stund på det här.

Ö.s Varför är det bara trädgårdsmästare och poolkillar som får ligga med desperata hemmafruar?

DURACELL KANIN

En nasigoreng senare och jag tömmer allt det sista vi har och äger i lägeheten. 60 kartonger är packade. Jag finslipar det sista. Jag gör rent skåpen högst upp i köket. Jag rengör ugnen, vilket var helt omöjligt egentligen. Jag vete sjutton hur man gör. En gasspis fårn -87 som inte har någon belysning.

Mr M säger att jag bränner ut mig. Han undrar varför jag håller på? Vi har hela dagen i morgon på oss. Han tycker jag är som en duracell kanin och han kallar mig mansik. Jag vet ju det. När jag väl har börjat kan inget stoppa mig. Han kallar mig "tuff tjej" när jag sliter upp den sista kartongen och viker ihop den som jag aldrig gjort något annat.

Ja, jag är en tuff tjej. Jag är en jäkligt tuff tjej. Och jag kanske är manisk oxå för den delen. Men jag gör aldrig något emot min vilja. Jag gör alltid saker som jag tycker om. Och det verkar ju som att packning ingår i "jag tycker om" - listan. Jag kanske ska lägga till det i "Mina vänner" där jag skrev som tio åring att jag ville bli "tuff tjej" - att mina fritidsintressen är "att packa kartonger". Något att fundera över.

P.s Nu är vårt hem ett minne blott. Kvar är en pundarkvart fylld med kartonger.

D.s Det roliga är att när man gör saker får man belöning. Min belöning blev en cigarett under luvan i blåsten på balkongen. Jag har nämligen börjat dumröka lite nu under flytt tiden. Jag slutar snart igen. Det har bara blivit en/kväll. Och det har jag överlevt förr. Jag lovar!

Ö.D.s Även duracell kaniners batterier tar slut - jävla dumreklamkaninhoppare.

ATT FLYTTA

STATUS FLYTT. 2 DAGAR KVAR.

MÖBLER:
Möbler som vi har beställt finns inte som utlovat. Lagersnubbar i truckar svarar samtidigt som deras rostiga bandare med rockklassiker spelas i bakgrunden. Hurtiga säljare i butikerna svarar vänligt att tiden "3 veckor" är preliminära leveranstider. Jo, tack. Jag är inte dum i huvèt. Men jag har blivit lovad en sak som dom inte kan hålla. Likadant var det sist vi beställde soffa. Då råkade leveransen hamna i Ukraina och fem månader senare levereades den av två snubbar som inte kunde "bära" in soffan i hissen när Mr M låg och spydde i sin vinterkräksjuka. Att bära "ingick" inte i deras avtal. No shit. Jag förstår. Vart är världen på väg?
Ja, så några möbler lär vi inte få de första veckorna - om vi inte ville ha utställningsexemplaren? JO DET VILL VI JU JÄTTEGÄRNA. Flottiga fingrar och folk som har suttit och fisit på möblerna. Kanske petat en kråka under stolen. Nej tack!!!

VITVAROR:
Med större förhoppning om att vitvarorna i alla fall finns på lager lagom till flytten ringer jag en hubbabubba brud till säljare som frågar mig fyra gånger om jag ringer från ett företag i Huddinge. NEJ!!!!!!! Jag ringer som privatperson från Sundbyberg. För helvete!!!!
Då avslöjar den här hubba bubba bruden att hon ser att jag ringer från ett Huddinge nummer. Ja ha? Och? Jag vill fortfarande inte ha mina vitvaror till någon butik i Huddinge. Jag råkar bara jobba i Huddinge. Men hon verkade fortfarande inte ha förstått när vi la på luren. Hon lovade dock att vitvarorna skulle finnas för avhämtning. Tack för det hooney.

KÖPARE AV LGH:
Tre koppar kaffe senare och några hårtussar i min hand ringer "damen" som har köpt vår lägenhet. Hon frågar mig om bredband, tv, parkering och om jag stänger av elen - blir det då kallt i lägenheten? Ursäkta? Pratar jag otydligt? Eller gör människor ingenting längre? Har människor slutat tänka? När hon sen frågar om tv kanalerna ingår känner jag att jag fått svar på min fråga.

TJOCKKATTEN:
Tjockkatten skulle mitt i allt det här infinna sig hos veterinären för att ta sin andra vaccin spruta. När Mr M hade varit där med honom och jag kom hem var han full. Katten alltså - inte Mr M. Han hade fått sin bantarmat och när jag skulle ge honom den hetsåt han och spydde sen upp allt. Vintyrig och lam gick han sen och la sig. Och mina skuldkänlsor för att tjockkatten är för fet överröste mitt känsloliv.

TENTAMEN:

Nu sitter jag här med alla pärmar från utbildningen jag har gått och borde plugga. Jag vet att morgondagen innehåller en hel pluggdag med min kurskollega. Jag vet att tentamen ligger framför mina fötter. Jag vet att jag borde vara bättre uppdaterad. Men i stället sitter jag här rakt upp och ner i soffan och allt jag ser är kartonger. Jag kollar på finska nyheter och njuter av att jag inte förstår ett skit av vad dom säger. Förmodligen är det så folk känner när jag pratar med dom. Dom har nog inte förstått någonting av mina ord.

SUMMERING:
Allt jag har planerat känns förgäves. Alla mina checklistor och leveranskvitton kan jag kasta i någon gammal mapp på skrivbordet och stänga ner - för ingenting gäller längre. Det går helt enkelt inte att lita på människor eller företag eller banker eller mäklare eller städfirmor eller nån över huvud taget.

Det finns dom som gillar kartongerna här hemma

P.s Snart hänger jag väl i duschdraperiet och ropar på hjälp.

D.s Det här är förmodligen det tristase inlägget jag har gjort på den här bloggen. Men det var värt varenda ord. Kanske vill ni att jag tar det på finska???????????

SNÖRÖJNING

Jag vet att jag låter bitter nu. Men jag avskyr snöröjningsgubbar och sopgubbar. På gatan där jag bor, typ mitt i smeten, väcks jag varannan morgon av sopgubbar som sliter och drar ur sopkärlen ur grannhusets soprum. Det låter säkert mer när jag är trött än det egentligen gör. Men jag har alltid känt att dom där sopgubbarna låter lite extra med flit. I min värld är dom sura, bittra gubbar som suckar och stönar. I min värld tänker dom: "J-a människor som ligger och sover. Nu ska dom få. Jag har minsanna varit vaken sedan kl tre".

Samma sak gäller snöröjningsgubbarna. Dom kör den där j-a maskinen på ren asfalt låter det som. Även dom gör det några extra gånger för att jävlas.

I natt, hemma hos mig, var det ett fruktansvärt liv. Det var både snöröjning och sophämtning på samma gång. JDom började kl tre och böt av varandra till kl sex när min klocka ringde.

Jag var så j-a sur när jag vaknade så jag glömde att väcka Mr M........Jag blir så där sur så att jag skulle vilja öppna fönstret och SKRIKA rakt ut på dom. Som en bitter kärring. Jag vet.

P.s Skönt att jag flyttar om fyra dagar.

D.s Jobbigt bara att det är jag som kommer bli den där sura snöröjaren på min egen tomt sen.

KALLPRAT

Jag har så himla svårt för "kallprat". Typ när kollegor frågar mig saker som dom frågade förra måndaden, fast det bara har ändrat betydelse. Jag är visserligen en rätt öppen person. Men jag har svårt för att människor ska fråga en massa saker om mitt privatliv som jag inte vill svara på. Jag tycker helt enkelt inte att "folk" har med det att göra. Det är såna "folk" som heller aldrig är med på min maillista eller har länken till min blogg.

Förvisso kan man tycka att jag lägger ut mitt privatliv i form av den här bloggen, men fattar "folk" inte att det är en dust av ironi i detta så kan "folket" fortsätta att läsa Veckorevyn - där svaret på A alltid är =B.

Har "folk" jobbat ihop med mig i sex år och fortfarande inte kommit mig in på livet tycker jag helt enkelt att "folket" ska ge upp. Jag väljer vilka jag umgås med. Jag väljer oxå vilka jag pratar privat med. Och jag väljer DEFINITIVT vilka mina vänner är!

P.s Bara för att jag är en öppen person så innebär inte det att "folk" känner mig!

D.s Dags att stänga boken kanske?

SKRATTANFALL IGEN...

När Mr M ringde min innan lunchen idag frågade han mig:

- När ska du komma och hälsa på mig på mitt jobb?

Jag skrattade så att jag inte fick någon luft. Why should I????


P.s Förlåt mig........Jag är världens elakaste sambo!

D.s Men mycket rörd över att han vill "visa" upp mig på jobbet, för det är så jag ser det.

FISK MED BRÖD

"Tjena alla monsterdiggare. Nu ska vi lära oss hur vi lurar morsan på fiskpinnar" eller nåt sånt. Hette han inte Olyckan? Ted Åström? Eller var det Hemlige Arne?

Jag trodde knappt att fiskpinnar fanns kvar i frysdisken. Men det fanns det. Idag har jag ätit fiskpinnar till lunch. Jag har inte ätit fiskpinnar sen jag flyttade hemifrån. Det var inte gott. Mr M ringde mig straxt innan lunch och sa att fiskpinnar innehåller fisk hjärna. Mmmm, tack för det. Jag kunde faktiskt bara äta tre.........det var inte alls gott!

P.s Undra varför det heter fiskpinne?

SKRATTANFALL

När man är på banken, när man gör upp om stora pengar, när man redan är försenad på grund av bilköer på Essingeleden - DÅ SKA MAN INTE FÅ ETT SKRATTANFALL. Men det var ju så lustigt alltihop.

Där sitter Mr M och bankmannen med den fina kostymen och pratar om fonder, räntekostander, Visakort och bankmannens motorcykel. Och där står jag i dörren med andan kvar på gatan och tänker på.......Mr M`s kliande hårbotten. VARFÖR??????

Jag borde inte tänka på kliande skallar mitt i viktiga papper och besparingar. Men jag gör det. Och jag småfnittrar. Jag biter mig i kinden. Jag biter mig i läppen. Försöker tänka på räntor och stackars människor som blir varslade från sina jobb. Men det går inte. Bara jag tittar på Mr M så vill jag SKRATTA högt, kittlande och bubblande. Och vad han än säger där inne på banken så låter det knäppt, konstigt och helt galet.

P.s Stackars bankman. Han åkte nog hem till sin sambo och försökte få henne att skratta lite

D.s Bilden föreställer inte Mr M