KALLPRAT

Jag har så himla svårt för "kallprat". Typ när kollegor frågar mig saker som dom frågade förra måndaden, fast det bara har ändrat betydelse. Jag är visserligen en rätt öppen person. Men jag har svårt för att människor ska fråga en massa saker om mitt privatliv som jag inte vill svara på. Jag tycker helt enkelt inte att "folk" har med det att göra. Det är såna "folk" som heller aldrig är med på min maillista eller har länken till min blogg.

Förvisso kan man tycka att jag lägger ut mitt privatliv i form av den här bloggen, men fattar "folk" inte att det är en dust av ironi i detta så kan "folket" fortsätta att läsa Veckorevyn - där svaret på A alltid är =B.

Har "folk" jobbat ihop med mig i sex år och fortfarande inte kommit mig in på livet tycker jag helt enkelt att "folket" ska ge upp. Jag väljer vilka jag umgås med. Jag väljer oxå vilka jag pratar privat med. Och jag väljer DEFINITIVT vilka mina vänner är!

P.s Bara för att jag är en öppen person så innebär inte det att "folk" känner mig!

D.s Dags att stänga boken kanske?