Skärgårdsdrömmar

Jag hörde nån reklam på radion där Evert Taube sjöng någon gammal sommarvisa om skärgården. Och plötsligt fick jag en underlig känsla. Jag får nästan lite ångest av dom där gamla "bitarna". Jag älskar dom, men jag får flash back`s till barndomen. Alltså inte på något dåligt sätt. Jag hade det fantastiskt som barn. Det är inte det.
Men i min flash back är jag i skärgården och äter sill och känner salta stänk mot min kropp. Underbart - eller hur? Men till saken hör att jag har aldrig varit i skrägården som barn - och jag har aldrig gillat sill. Möjligtvis har jag legat på luftmadrass i sötvatten dagarna i enda och ätit Calippo, men varför får Taube mig att TRO att jag minns saker som jag aldrig varit med om.

Är det så att hjärnan hittar på saker och känslor?