KÄRLEKSGURU...

Jag har varit kärleksdoktor idag till min väninna. Sånt är allvarligt. Man måste tänka hur man formulerar sig. Man måste även tänka på att vara ärlig för sin väninnas bästa och SAMTIDIGT ska man överrösa henne med komplimanger. Klyshor som jag har läst (eller kanske hittat på själv) som: "Det är dom som ska finna dig, inte du dom" - eller "Den som söker - finner ALDRIG" - eller "Kärleken kommer när du minst anar det. Du KÄNNER det i hela kroppen".

Och det bästa, som jag faktiskt kom på alldeles själv idag var:

"Lägg alla du har och tänker på i en liten ask. Förvara den på vinden ett tag. Om det är en dag, två veckor eller för alltid, det är det bara ditt hjärta som vet.

Och idag, JUST NU - gå och hyr minst tre kärleksrullar. Köp dig en massa gott. Allt du gillar. Sen stänger du av mobilen, drar för gardinerna, offlinar dig själv på allt vad chatt och face book heter och ligger där och gråter en skvätt, samtidigt som du har munnen full av chokladpraliner och ostbågar (blandningen är bäst). Undermedvetet ber du alla i din omgivning att dra åt helvete, inklusive mig. Och det - det lovar jag dig - det är en härligt känsla!!!

Sen - i morgon - då kommer du känna att du har fått tillbaka kontrollen över ditt liv! Jag lovar. Du kommer känna dig så jäkla tuff! För DU är värd något bättre! Och ingen i den där asken är värd dig! Så låt den ligga där och bli dammig."

I en chatt, blir det inte alls lika ingående som jag skriver här. Men mitt budskap var detsamma. Och min väninna blev glad över mina ord. Hon sa att dom var kloka. Hon sa att hon blev gladare efter att ha pratat med mig. Och jag - jag blev en glad kärleksguru och vän. Ibland har man bara gröt i huvudet. Och då är det bra att ha en väninna som kan gegga upp den där gröten. Det var det jag gjorde - snarare än var en kärleksguru;-)

P.s För att jag låter som nån jävla expert på ämnet - innebär det inte att jag är expert på mina egna relationer (till män)....... Och jag skrev dock aldrig ut någon medicin till henne, så nån doktor är jag heller inte. Men kärlek är ett passionerat ämne, där hat ligger lika nära att älska. Kanske är det det när jag tänker efter som verkligen är kärlek. För mig alltså. Att man älskar att hata....eller att man älskar en människa så mycket att man hatar den (?)....Hmmm. Det ska jag grubbla vidare på.

DET ÄR NÅGOT MED DETTA MÖNSTER....

.....och passform som får mig att skratta.

Den här bilden ligger i min dator och när det är grått ute

brukar jag ta fram och titta på den.

Det gör mig full i fan varje gång.

Hur många strumpor har han stoppat innanför tror ni?

JAG ÄR ALLS INTE FRISK....

Glöm mitt tidigare inlägg. Jag är alls inte frisk. Jag nyser fortfarande, jag låter fortfarande om en låda whiskey och jag har fortfarande ingen smak. Det enda positiva, ljuset i tunneln, är att jag nu hostar upp slemklumpar. Och det betyder att jag är på väg att bli frisk. Men frisk, det är jag alls inte än. Jag är fortfarande 87 år i kroppen. Orkeslös, supertrött och maktlös i och med att jag inte orkar ta mig för att besluta mig för någonting. Tex vad det ska ätas för middag. Min sambo har just nu det stora ansvaret för köket. Men jag hoppas att det inte blir långvarigt. Han är såååå konstig som kock. Han kan ALDRIG ta en hel matlangingsgrädde, en hel paprika eller en hel lök. Försår ni? Han tar halva av allt - eller MER än halva. Och lämnar en liten snutt av allt, vilken är helt onödigt, för det slängs i alla fall bara efter två dagar. Vem har nytta av en skiva paprika? En lökring eller en msk matlagningsgrädde? Suck....
Jag tror att han är en sån där som sparar In case att det skulle bli dåliga tider. Eller nåt? Eller så är han bara en halv människa;-)???
Men han är söt faktiskt. Jävligt söt när han säger: Jag håller på att äta ihjäl mig, när han står typ i skafferiet varje kväll efter kl nio och trycker i sig allt som går. Chips, nötter, flingor, knäckemyror (bröd som han kallar myror) U name It. Han är den värsta kvällsätaren jag någonsin stött på. Charmiga han! Min knäckemyra.....

JAG ÄR FRISK

Tänk vad lite vin på fredagskvällen kan göra. Idag är jag frisk. Botad. Healad. U name It. En flaska rödtjut och hostan var borta. Makallöst? Nej, fantastiskt. Underbart. Vin och choklad är lyckan i livet. Botar och tröstar.

Iprenmannen står nu nedanför en annan balkong och sjunger. Jag kastade en cigarett fimp i huvet på honom, så han drog. Jag hoppas att vi inte ses på ett tag, jag och han.

JAG ÄR OSYNLIG

Idag blev jag akut sjuk! Förkyld, febrig och ont i halsen. Efter att ha umgåtts med människor som bara har hostat på mig är det väl inte så konstigt?
Men lika förvånad blir jag varje gång jag är sjuk över hur osynlig jag är. När jag är sjuk dvs.
Jag åkte hem från jobbet vid lunch. Det var ingen idè att sitta där och tro att jag skulle kunna prestera något. Mer är baciller på datorskärmen efter hundra nysningar. Nice!

Hur som helst så skulle jag bli tvungen att åka hem först för att upptäcka att den sista Alvedonen just svalts med lite vatten - av mig. På med kläderna igen. Ut i kylan. Jag lovar att det kändes som det var 2o minusgrader ute den korta sträckan till Apoteket. I verkligeheten var det 15 plusgrader. Men jag FRÖS. Och var jag än gick på trottoaren gick folk igenom mig. Som att jag var så sjuk så att jag inte syntes. Som att jag var en hela jävla bacill som kom gåendes.

Inne på Apoteket tänkte jag att jag skulle hitta mina likasinnande. Här skulle alla klappa mig på axeln och fråga om jag var sjuk? Vad jag var för sjuk och om jag behövde ambulans?
Trodde jag ja;-) Inte en käft visade någon sympati. Och när jag stod i vägen för en apotekare som backade in i mig kände jag mig mera osynlig än någonsin. Dessutom trampade hon mig på foten. Och i och med det borde hon väl ha kastat fram en kräm mot blåmärken eller ett paket plåster - eller nåt. Hela tån gick ju för fan av.

När jag skulle betala stod gubb (jäveln) framför mig kvar och pysslade med sina pengar, trots att jag stod bakom och flåsade med mitt Visakort. HAN SÅG MIG INTE. Jag fick hosta till, men inte ens då flyttade han på sig.
När jag sa hej till kassörskan tittade hon ner i pengalådan eller vad fan det heter och besvarade knappt mitt hej. Ja ha, även kassörskan såg mig som osynlig. Stod det Molgan i pannan på mig eller (Alfons Åbergs osynliga kompis)???
När jag skulle betala med mitt Visakort började kassörskan att pilla på den där pengalådan med ett liten sprättverktyg. Sen tog hon en trasa och började gnugga. Fortfarande stirrandes ner på lådan.
Jag packade i mina varor (typ Alvedon och Vicks) och väntade på att hon skulle säga nåt. Nej kärringen sa ingenting. Jag tittade på kortläsaren där det stod. TRYCK KLAR FÖR ATT GODKÄNNA. Och det gjorde jag. Fortfarande inte en knyst. "Iehieh" bara som det låter när man gnuggar. Så kom kvittot och kassörskan reagerade för att det var ett nytt ljud som lät. Hon drog bort kvittot från hållaren och LA DET PÅ DISKEN. Inte i min hand. Inte med en blick emot mig. INGENTING.

Ska det vara så här illa när man är sjuk? Jag höll ju nästan på att dö på väg hem från Apoteket. Så sjuk var jag! Och med tanke på hur osynlig jag var skulle jag lika väl ha kunnat bli överkörd och faktiskt dö på riktigt. Så en sak är riktigt säker: Man ska verkligen hålla sig inomhus när man är förkyld. Det kan bli ens död annars.

P.s Iprenmannen står nedanför min balkong och sjunger. Jag hör inte vad han vill. Det är nåt om att han kan bota min feber. Men jag diggar Alvedon.....sorry blåmannen. Du är söt men inte tillräckligt läcker för att komma upp på en kopp the...

D.s Att jag låter så arg i detta inlägg är för att man ÄR arg när man mår dåligt!

NYFÖRÄLSKAD

Detoxen är förbi.....kvar finns bara en kålrot i kylskåpet. Som ett minne blott av mina Detoxdagar. Jag har druckit vin, kaffe och rökt efter det. Har hunnit med att köpa hus oxå. Mycket tid har gått åt till att bita på naglarna under budgivning och lånelöften. Men nu är det klart! Och det är härligt!
Nu funderar vi fram och tillbaka, gör prioriteringar och uträkningar. Pratar med mäklare och besiktningsmän. U name It.
Det är en spännande tid och det är härligt att vakna på morgonen och säga till sig själv: Jag är husägare. Jag kommer att ha egna äppelträ`n och en egen altan. En egen vinkällare och ett eget badrum.

Det är lite som en nyförälskelse. Allt är bara idyll i början, det vet vi alla. Knarrande golv och tända ljus. Äppelpajer på egna äpplen. Snö lika hög som staketet. Ljuv musik och middagar med vänner. Josef Frank tapet och rottingmöbler. Walk-in-closeth och rosa fluff fluff. Härlig tid. Pirr i magen och sömnlösa nätter.

Vadå snöskottning och iskalla golv? Stearinljus som tar slut och rinner ner på tapeten. Höstlöv som måste rensas ur hängrännan. Middag som bränns vid. Vänner som aldrig hälsar på. Utemöbler som måste målas. Ogräs som måste rensas. Tvättmaskin som pajar och äppelmos som far i källargolvet. Ocharmig tid. Ont i magen och sömnlösa nätter.

Jag är realist, jag visst. Men det finns alltid två sidor att se på saken. Min sida är alltid ljus och rosa. Andras är mörk och grå. Så häng med i min nyförälskelse, bara för ett tag.....Låt mig njuta och vara glad! Jag har drömt om ett hus - och nu har jag det! Med eller utan kalla golv.