JAG ÄR ALLS INTE FRISK....

Glöm mitt tidigare inlägg. Jag är alls inte frisk. Jag nyser fortfarande, jag låter fortfarande om en låda whiskey och jag har fortfarande ingen smak. Det enda positiva, ljuset i tunneln, är att jag nu hostar upp slemklumpar. Och det betyder att jag är på väg att bli frisk. Men frisk, det är jag alls inte än. Jag är fortfarande 87 år i kroppen. Orkeslös, supertrött och maktlös i och med att jag inte orkar ta mig för att besluta mig för någonting. Tex vad det ska ätas för middag. Min sambo har just nu det stora ansvaret för köket. Men jag hoppas att det inte blir långvarigt. Han är såååå konstig som kock. Han kan ALDRIG ta en hel matlangingsgrädde, en hel paprika eller en hel lök. Försår ni? Han tar halva av allt - eller MER än halva. Och lämnar en liten snutt av allt, vilken är helt onödigt, för det slängs i alla fall bara efter två dagar. Vem har nytta av en skiva paprika? En lökring eller en msk matlagningsgrädde? Suck....
Jag tror att han är en sån där som sparar In case att det skulle bli dåliga tider. Eller nåt? Eller så är han bara en halv människa;-)???
Men han är söt faktiskt. Jävligt söt när han säger: Jag håller på att äta ihjäl mig, när han står typ i skafferiet varje kväll efter kl nio och trycker i sig allt som går. Chips, nötter, flingor, knäckemyror (bröd som han kallar myror) U name It. Han är den värsta kvällsätaren jag någonsin stött på. Charmiga han! Min knäckemyra.....