JAG ÄR OSYNLIG

Idag blev jag akut sjuk! Förkyld, febrig och ont i halsen. Efter att ha umgåtts med människor som bara har hostat på mig är det väl inte så konstigt?
Men lika förvånad blir jag varje gång jag är sjuk över hur osynlig jag är. När jag är sjuk dvs.
Jag åkte hem från jobbet vid lunch. Det var ingen idè att sitta där och tro att jag skulle kunna prestera något. Mer är baciller på datorskärmen efter hundra nysningar. Nice!

Hur som helst så skulle jag bli tvungen att åka hem först för att upptäcka att den sista Alvedonen just svalts med lite vatten - av mig. På med kläderna igen. Ut i kylan. Jag lovar att det kändes som det var 2o minusgrader ute den korta sträckan till Apoteket. I verkligeheten var det 15 plusgrader. Men jag FRÖS. Och var jag än gick på trottoaren gick folk igenom mig. Som att jag var så sjuk så att jag inte syntes. Som att jag var en hela jävla bacill som kom gåendes.

Inne på Apoteket tänkte jag att jag skulle hitta mina likasinnande. Här skulle alla klappa mig på axeln och fråga om jag var sjuk? Vad jag var för sjuk och om jag behövde ambulans?
Trodde jag ja;-) Inte en käft visade någon sympati. Och när jag stod i vägen för en apotekare som backade in i mig kände jag mig mera osynlig än någonsin. Dessutom trampade hon mig på foten. Och i och med det borde hon väl ha kastat fram en kräm mot blåmärken eller ett paket plåster - eller nåt. Hela tån gick ju för fan av.

När jag skulle betala stod gubb (jäveln) framför mig kvar och pysslade med sina pengar, trots att jag stod bakom och flåsade med mitt Visakort. HAN SÅG MIG INTE. Jag fick hosta till, men inte ens då flyttade han på sig.
När jag sa hej till kassörskan tittade hon ner i pengalådan eller vad fan det heter och besvarade knappt mitt hej. Ja ha, även kassörskan såg mig som osynlig. Stod det Molgan i pannan på mig eller (Alfons Åbergs osynliga kompis)???
När jag skulle betala med mitt Visakort började kassörskan att pilla på den där pengalådan med ett liten sprättverktyg. Sen tog hon en trasa och började gnugga. Fortfarande stirrandes ner på lådan.
Jag packade i mina varor (typ Alvedon och Vicks) och väntade på att hon skulle säga nåt. Nej kärringen sa ingenting. Jag tittade på kortläsaren där det stod. TRYCK KLAR FÖR ATT GODKÄNNA. Och det gjorde jag. Fortfarande inte en knyst. "Iehieh" bara som det låter när man gnuggar. Så kom kvittot och kassörskan reagerade för att det var ett nytt ljud som lät. Hon drog bort kvittot från hållaren och LA DET PÅ DISKEN. Inte i min hand. Inte med en blick emot mig. INGENTING.

Ska det vara så här illa när man är sjuk? Jag höll ju nästan på att dö på väg hem från Apoteket. Så sjuk var jag! Och med tanke på hur osynlig jag var skulle jag lika väl ha kunnat bli överkörd och faktiskt dö på riktigt. Så en sak är riktigt säker: Man ska verkligen hålla sig inomhus när man är förkyld. Det kan bli ens död annars.

P.s Iprenmannen står nedanför min balkong och sjunger. Jag hör inte vad han vill. Det är nåt om att han kan bota min feber. Men jag diggar Alvedon.....sorry blåmannen. Du är söt men inte tillräckligt läcker för att komma upp på en kopp the...

D.s Att jag låter så arg i detta inlägg är för att man ÄR arg när man mår dåligt!