Mr M säger att jag bränner ut mig. Han undrar varför jag håller på? Vi har hela dagen i morgon på oss. Han tycker jag är som en duracell kanin och han kallar mig mansik. Jag vet ju det. När jag väl har börjat kan inget stoppa mig. Han kallar mig "tuff tjej" när jag sliter upp den sista kartongen och viker ihop den som jag aldrig gjort något annat.
Ja, jag är en tuff tjej. Jag är en jäkligt tuff tjej. Och jag kanske är manisk oxå för den delen. Men jag gör aldrig något emot min vilja. Jag gör alltid saker som jag tycker om. Och det verkar ju som att packning ingår i "jag tycker om" - listan. Jag kanske ska lägga till det i "Mina vänner" där jag skrev som tio åring att jag ville bli "tuff tjej" - att mina fritidsintressen är "att packa kartonger". Något att fundera över.

P.s Nu är vårt hem ett minne blott. Kvar är en pundarkvart fylld med kartonger.
D.s Det roliga är att när man gör saker får man belöning. Min belöning blev en cigarett under luvan i blåsten på balkongen. Jag har nämligen börjat dumröka lite nu under flytt tiden. Jag slutar snart igen. Det har bara blivit en/kväll. Och det har jag överlevt förr. Jag lovar!
Ö.D.s Även duracell kaniners batterier tar slut - jävla dumreklamkaninhoppare.


















Ja, detta ska vara en panda bebis. 

