MINNET SVIKER

Hade ett långt samtal med en vän igår. Vi pratade om minnet. Hur minnet ibland sviker oss. Att saker vi varit med om inte längre finns med i våra huvuden. Att händelser är borta ur minnet. Det kan finnas luckor mellan vissa år - mellan vissa åldrar.

Jag har en lätt teori om det: Vissa saker har man helt enkelt förträngt. Hjärnan mäktar bara med en viss information. Precis som en dator. Minnet räcker inte till.

Dom minnena som vi har "glömt" bort, finns oftast där uppe i huvudet, gömt i någon gammal dammig mapp. Det är jag helt övertygad om. Och det finns en anledning till att dom ligger i en gammal dammig mapp. Det är helt enkelt för att dom inte får plats. Vi har valt att förtränga dom till en viss del. Dom kanske har varit oväsentliga för vårt nuvarande liv - eller för vår framtid.

Jag har i ett tidigare inlägg nämnt liknande tankar http://fionashemligheter.blogspot.com/2008/12/ryggscken-full.html men det handlar mer om att vi ibland måste ta fram vår dammiga mapp och möta dom minnena som vi har glömt. Kanske både ångestladdade eller roliga. För vissa roliga minnen lägger vi oxå i den där dammiga mappen - bara för att dom inte får plats. Vi måste ibland tänka, analysera, fundera och låta mappen vara öppen ett tag - för att sen kasta bort den. Först då finns det plats för nya minnen och ny information. Och det är dom minnena vi sparar idag som skapar vår framtids minnen. Så tänk och lär vilka minnen ni vill ta med er.

Summan av kardemumman bygger helt enkelt på att vi aldrig ska bli bittra över saker som vi inte har rett ut. Eller låtit kasta bort ur våra minnen. Man ska konfrontera det man funderar över, i denna situation, möta sina minnen, för en dag kan det vara för sent.

P.s Livet är fortfarande för kort för att inte glädjas åt dagen

D.s Hur svårt det än ibland kan vara