31 ÅR TOG DET....

.......innan jag blev nöjd och tillfredsställd med mig själv. 31 år. Inte en dag försent. 

Jag drömmer inte längre om att vara någon annan. Se ut som någon annan. Eller ha någon annans kropp. Och det är det som är hela grejen med att vara nöjd. Jag har blivit vän med mig själv och jag gillar mig själv. Det sticker kanske i folks ögon. Folk som tycker att jag är ful eller oattraktiv. Folk som jag skiter i. Faktiskt. Det sticker i folks ögon som själva är missnöjda och som önskar att dom skulle säga detsamma som jag gör nu. Folk som dom är avundsjuka. 

Jag går inte runt och tycker att jag är snygg. Verkligen inte. Men jag är nöjd. En himla skillnad. Jag blir bättre och bättre med åren. Jag har inte längre komplex. Jag skiter i om någon är snyggare än mig. Jag känner inte längre konkurrens. För det den människan inte har, har säkert jag. Alla har vi våra brister och alla har vi våra fina sidor och skönhetsdrag. Vi är alla fina på olika sätt. 

För mig att komma hit är stort. Framförallt att inte längre sträva efter att vara någon annan. Jag mår bra. Jag äter. Jag njuter. Jag tränar. Jag sminkar mig. Jag klär mig. Jag är hel och ren. Men framförallt - jag är levande. En nöjd levande 31-åring som har ett bra självförtroende och som tror på sig själv.  

Jag lyssnade på en intevjuv om lust och relationer. Enligt undersökningar med män och kvinnor är det det som kvinnor mest har komplex för (jag säger inte alla) det som männen svarade att dom gillade. Tex; en man tycker att hans kvinnas häck är helt fantastiskt vacker, medan kvinnan blir chockad och säger som gensvar; nej han skulle nog innerst inne önska att den var mindre.

Hur låter det? Varför måste kvinnor jämt tro att dom måste vara någon annan? Och varför tror dom inte att dom duger inför sina män? Hur kul är det för en man att höra det gång på gång? När han verkligen säger att han tycker om något hos sin kvinna måste hon väl tro på det? Annars skulle han inte säga det. Eller? Tröttsamt. Kvinnor kan verkligen vara urusla på självförtroende. 

Egentligen, om man innerst inne tänker efter, så vet man att en man gillar kvinnans kropp upp och ner, fram och bak, hipp som happ, slappt och fast. För älskar mannen kvinnan så älskar han hela kvinnan. Men det är kvinnan för dum för att tro förmodligen. 

Det finns säkert män som drömmer om annat kött, som kanske kläcker en dum kommentar som sin kvinnas häck. Men det är oftast män som själva ser ut som slöfocksfeta ölmagar med hängpungar som är på det sättet. Oftast handlar det om mindesvärdes komplex att såna män klagar på sina kvinnor eller drömmer om ett annat kött. Såna män borde ta fram en spegel och titta på sig själva samtidigt som dom genomför ett samlag med sin kvinna, innan dom kläcker något dumt!

Att vara nöjd med sig själv gör att det är lättare för en kvinna att snoppa av en sån där slöfocksfet ölmage med hängpung och gå ut och leta annat kött själv, i stället för att få dåligt självförtroende och tro att man måste vara någon annan för att duga. Det är inte för männen kvinnor ska känna sig nöjda, det är för sin egen skull. Män älskar kvinnor bara mer om dom visar lite med självförtroende. 

P.s Fortfarande står jag två timmar framför spegeln och noppar mina ögonbryn enligt Mr M

D.s Kanske slutar jag aldrig med det. Men jag anser inte att utsidan har med min nöjda tillfredställande insida att göra. Där kan jag skilja på svart och vitt. Men det kan inte Mr M

Ö.s Och även om man skulle kunna tro det, så, nej det är inte jag på bilden. Förstod att ni undrade.....;-)