LUGNET

Klockan är elva på kvällen. Det är mörkt utanför mitt fönster. Jag sitter med filten i soffan och äter tekakor med mjölk. Jag tittar på Mr M. Han tittar på ett program som handlar om operationer. Blod, inälvor och sprutor. Brutna ben och avslitna armar. Jag låtsas inte se. Men jag njuter av tystnaden som omger mig. Lugnet. Harmonin. Äntligen! I can feel It.......

Mr M ångrar att han inte blev kirurg. Ortoped. Läkare. 

- Jag skulle bli en perfekt sådan, sitter han här i soffan, självgod och säger. 

Ja, jag vet inte. Kvällen känns ljummen, skön och lugn. Om det inte vore för att vi har en tonårskatt som sitter och gråter vid altandörren. Vi har det jättejobbigt med honom. Han blir så sur när han inte får som ha vill. Trotsar. Mr M sa till honom på skarpen, så nu har han gått och lagt sig i sovrummet, förmodligen för natten. Vilket jag med tänker göra snart. Men jag vill behålla lördagen så länge som möjligt. Även fast jag snart sitter här och sover.