torsdag 28 maj 2009

DAGS ATT BYTA UPP SIG?

Igår kväll när jag åkte över Essingebroarna i kvällssolen och när det är som vackrast över bron, med så hög musik att vem som helst hade blivit döv, hände det plötsligt. Ett ljud skar genom musikens bas. Jag tittade i backspegeln och undrade om det var ett gäng Hells Angels hojar som låg bakom. Icke. Jag sänkte musiken och förstod (förvånat??!!) att det var min bil som lät. HELVETE. Vad var det för ett ljud? Det lät som om djuddämparen hade lossnat på vägen.

Jag kallar det normalt "pundarbil" när en sån bil passerar mig. Plötsligt satt jag själv i en pundarbil.
När jag kom hem kollade jag oljan, för det är typ det jag kan. Och den verkade fin. Mr M var inte hemma, annars hade jag självklart tvingat ned honom under bilen, vilket han säkert ändå inte hade gått med på, men jag låtsas att det låter som att han hade gjort det (han är bra på mycket, men inte på bilar, förlåååååt)....
Inte för inte jag tittade på nya bilar förra helgen kanske?
Drömmar i rött....
Så....
I morse tog jag Mr M`s bil. AC, bra stereo, stor motor och nytvättad. Han är så himla pedant med sin bil så man sitter på plast i sätet (nästan) för att man är så rädd att skita ner det. Jag kände att han behövde känna hur det känns att åka med en pundarbil full av skräp, gamla kaffemuggar, sprucken vindruta, trasig sidospegel och med en ljuddämpare som glömts kvar i Kiruna. Äkta pundarbil när jag tänker efter!!!!

Mr M blev jätteglad över att låna pundarbilen till jobbet och som tack för lånet ringde han service och lämnar in min bil i morgon bitti. Det innebär att jag får köra finbil i morgon också. Tack för det snälla!

P.s Jag hann ringa pappa innan och låta lite rädd och liten som bara en dotter kan;-)

D.s Pappa blev glad över att Mr M tog över jobbet. Tack igen för det!

Ö.s Jag VET. Jag låter handlingsförlamad - och jag står för det när det gäller bilar. Jag kan som sagt kolla oljan och fylla på spolarvätska. Sen kan jag tanka också.
Man ska göra det man är bra på brukar jag säga. Och lever sedan efter det mottot.

Inga kommentarer: