I HÖST LYSSNAR JAG PÅ ANINE BING

http://www.youtube.com/watch?v=UTG7S067EVo

En snygg blandning mellan Cranberries, Nina Persson och Sofie Zelmani. Skön låt, snygg video. Dessutom är ju Anine grymt snygg här tycker jag!

JAG KAN INTE SLUTA

Strawberry cheesecake Is the shit

Mr M frågar om det finns glass

Sorry, allt tog precis slut

Mouwahaaaa............Jag äter ur paketet

JAG PYSSLAR OM MR M

Mr M har jobbat på mässa idag så jag pysslar om honom lite extra när han kommer hem. I väntan på middagen serverar jag honom tortillachips med tomatsås, oliver, rödvin, sport och NYA PYJAMASBYXOR som jag har köpt.....Han älskar dom redan!

Han njuter....själv svettas jag i köket

EN HÄLSNING FRÅN OSS

ATT LÄSA KVÄLLSTIDNINGAR ÄR EN SAK

Häromdagen besökte jag min mamma på hennes jobb. Hon jobbar med sjukhusartiklar. Av något slag. Hon jobbar mot våra större sjukhus i Sverige. 

Jag satt i en timme på hennes rum och iakttog henne medan hon tog samtal efter samtal från sjukhusen. Hon pratade mellan raderna, som man gör i influensa tider (läs SVINinfluensa). Människor sprang in och ut på hennes rum. Det var papper som flög i korridoren. 

Och där satt jag. Lyssnade. Iakttog. Ytpratade med hennes kollegor. Jag märkte en hysteri. Ett kaos bland folk i branschen. Sjukhusen vet inte hur dom ska kunna vaccinera alla patienter. Det är leveranstider på vaccin. Sverige var inte beredd på det här. En influensa som får ett namn. Den här gången SVIN. Den skulle lika väl kunna heta MYGGinfluensan. Eller MASKinfluensan. Men beredda, det var vi inte. 

På mammas jobb märkte jag, att för de som jobbar i branschen är det här en stressig period. Alla i branchen är rädda. Och dom vet inte mer på sjukhusen. Dom är rädda för att just deras sjukhus/praktik eller vårdcentral ska hamna i mediaträskets fördärv. 

Jag satt där och surfade på min mobiltelefon. Läste rubrikerna som handlade om just detta på en av våra största tidningar. Gick och tog lite kaffe. Läste på företagets anslagstavla. Gäspade. Ringde några samtal. Iakttog mamma lite mer och fascinerades över hennes lugn. Hon var psykologiskt lugnande i alla samtal. 

Jag insåg hur jag själv har varit helt opåverkad av den här influensahysterin. Hur jag bara ryckt på axlarna och tyckt att media förstorar. Att det inte alls finns några risker för oss "normalt friska människor". Och det tycker jag fortfarande. Jag tycker att det blir en onödig hysteri som framförallt bör beröra patienter i riskzoner, inte oss "normalt friska". Men det är vi "normalt friska" som pratar som att det vore en ny epidemi på gång. Som springer och tar det där vaccinet. Vad vet vi egentligen om det?

Är det någon som har tänkt på om det här vaccinet är testat och verkligen fungerar? Är det någon som har tänkt på om det här vaccinet kan vara farligt att ta för att det finns risker för men? Är det någon som har tänkt på det över huvud taget? När inte ens läkare på våra större sjukhus vet hur det här vaccinet tas emot av våra kroppar, hur ska vi "normalt friska" då veta?Och framförallt - hur vet våra kvällstidningars journalister? Jag bara undrar..........????? 

P.s Återigen. Vi ska inte tro på allt vi läser

D.s Definitivt inte på det som står i våra kvällstidningar

Ö.s Däremot ALLT som står i den här bloggen;-)

Att tillägga: Jag tror absolut att den här SVINinluensan är farlig. Men av 9 mlj människor varav ett tiotal människor insjuknande - är det då inte lite väl förstorat för att kalla det epidemi? Eller?

ÅRET VAR 2002

En bild på mig i mitt första rum på jobbet. Utväxta, hemmagjorda slingor, Bismarc smycken och mobiltelefon med sladd (?)

Det har hänt en del sedan dess. I alla fall med mitt hår och med mobiltelefonen;-) 

I juli i år firade jag sju års jubileum som anställd. Så, borde jag ha en sju-års-kris? Med jobbet alltså. Kan man ha det tro? 

Sju år senare. I ett annat rum. Med andra arbetsuppgifter och med mobiltelefon utan sladd;-) En aningen seriösare också....? Eller?

HANTVERKARE GOES JOSEF FRANK

Före

Ett rätt alldagligt, intetsägande, opersonligt kaffe-latte kök

Efter

Ett extremt blommigt, personligt, glädjefullt "Fiona-kök"

Josef Frank är som bomull för själen 

och som handen i handsken i vårt hus

Man blir bara glad!

HANTVERKARE GOES LILI&SUSSI

Den här koppen har stått i vårt kök i tre dagar....

....det är inte vår

Nog för att jag gillar schlager, men en fanclub mugg med Lili&Sussi

känns lite "to much" till och med för mig 

Sen när började hantverkare gillar schalger???

JAG ÄR I CHOCK

Han säger att han ska odla mustach

Snälla, snälla Mr M

jag lovar att aldrig mer tvinga dig till IKEA....

....bara du tar bort det där kvinnokönet du har ovanför läppen

Vi får se, säger han på tyska

Mouwahaaaa........

MR M OCH KÖTTBULLAR

Mr M på väg till IKEA:

- Vi tar köttbulleavdelningen först

- Okej

På köttbulleavdelningen:

- Vad är det för utvecklingsstörda människor som jobbar här egentligen?

- Är du hungrig?

- Som fan

- Fan vad du svär

- Jag är hungrig

Under köttbullemiddagen:

Total tystnad

Efter köttbullemiddagen:

- Jag är beredd nu. Så vad skulle vi handla?

Allt han behövde var 15 köttbullar. 15 köttbullar. Sen var han tillbaka hos mig. Att jag aldrig lär mig. 

ATT GLÄDJAS ÅT LIVET

Jag gillar djup i människor. Jag gillar att man är öppen och vågar prata. Att man delar problem eller brister, funderingar och känslor med sina närmaste.

Men när allt i ens liv går ut på att analysera. Fundera. Älta. Läsa. Skriva eller tänka. Jag tror inte det är sunt. Jag tror det skadar oss mer än det stärker oss. Det pågår redan så mycket skit i den här världen, och vi vet redan om det, så varför spä på med ännu mera destruktiva tankar, känslor och funderingar?
Jag kan tycka att man ibland ska undvika att läsa vissa hjärtskärande historier. Att man ibland inte ska fördjupa sig för långt ner. Att man inte alltid behöver se det där lidandet. I allra största grad tror jag att det går att undvika.

Jag kan till exempel välja att läsa en bok som handlar om incest eller övergrepp. Eller så kan jag läsa en bok som gör mig glad och stark och som ger mig idèer till hur jag själv skulle kunna förändra mitt liv.
Jag kan välja att se en film som handlar om destruktiva knarkare. Eller så kan jag se en film som gör mig glad. Som får mig att skratta. Trots att jag inombords kanske är ledsen.

Man må tycka att jag inte är realist. Att jag är rädd för att känna efter. Att jag väljer att blunda. Att jag väljer att leva upp i det blå. Men så är det definitivt inte. Jag har ett djup. Men om jag sitter och läser om hur dåligt folk mår jämt. Om jag läser djupa dikter om olycklig kärlek, citat om döden eller ser filmer om övergrepp eller djuplågeri - hur skulle jag då må?

Jag skulle inte alls må bra. Jag skulle ständigt gå runt med hjärtat i min hand och fråga om någon ville bära det.

Så alla hittar vi vår egen väg att vandra - hoppas jag. Och har man själv inget att glädjas åt för stunden, går det lika bra att glädjas åt någon annan. Det är både fint och skönt.

" Bästa människan är den som glädjer sig när det går bra för andra "

NU ÄR JAG IGÅNG IGEN

Jag med mina checklistor. Jag tycker om checklistor. Eller, jag fullkomligt ÄLSKAR checklistor. Så nu har jag flaggat lite för Mr M att göra en gemensam checklista inför hösten.

Det kan vara allt från att hantverkarna nu är hemma och fixar kök och grund, till att vi ska ta en resa, till att vi ska fira hans födelsedag, till att vi ska köpa oss nya höstgarderober, till att vi ska köpa nya soffor, ny v-rums möbler, ny säng, eller bara en ny hissgardin till köket. Men det kan också vara att vi ska få honom att springa lite mer på gymmet eller att jag ska byta bil. Eller att vi ska skaffa ICA-kort.......eller sluta äta pasta.

Listan kan göras lång. Och listan är BARA materiell. Den handlar INTE om oss. Den handlar om våra alteregon eller materiella saker till vårt hus.

När listan är klar gör man prioriteringar på den från 1-20. Vad är viktigast? Vad är vi i störst behov av? Jag skulle svara en bil till mig, men jag känner på mig att den punkten kommer att hamna längst ned på listan.

Fortsättning följer...

TROSOR PÅ VIFT

Mr M ringer till mig och säger att hantverkarna som är hemma hos oss nu har hittat ett par trosor ner i trappan till vår tvättstuga. "Dom hade skrattat lite genant", sa han.

Jag kan inte minnas att jag någonsin kastat ett par trosor där. Han ljuger så klart, för att jag ska skämmas och inte skynda hem tidigare för att träffa dom. Dom är säkert skitsnygga!!! Det är väl alla hantverkare?;-)....?

Han ska få för underkläder den där Mr M.

IBLAND MÅSTE MAN....

Det är dags för måndagsträningen. Jag säger inte att jag VILL. Men jag vägrar att vara måndagstrött och skita i alla måsten. Jag måste träna, för det gör mig gott. Jag kommer älska mig själv efter lunch. Därför tvingar jag ner mig i gymmet. Kanske också för att den där Carbonaran igår gav mig äckelpäclekänslor i magen. Och idag ska jag äta resterna som blev kvar till lunch. Så - jag kanske slipper äckelpäckelkänslorna om jag har tränat innan.....?

ATT FALLA 4000 M

När jag hoppade fallskärm år 2000 insåg jag inte hur mycket det skulle komma att påverka resten av mitt liv. Det var såklart en fantastisk känsla, just i den stunden. Och förmodligen var det den bästa adrenalinkänslan jag någonsin känt och kanske någonsin kommer att få känna i mitt liv. Man måste verkligen uppleva det själv för att förstå.

Jag var sist ut av alla andra hoppare i det lilla propellerplanet. Jag hade tårna utanför planet och resten av den självande kroppen innanför. Planet var den enda platsen på jorden jag i den stunden inte ville lämna. Min fot darrade och nedanför mig såg jag landskap, träd och hus som små prickar. Det var 4000 m mellan mig och min familj där nere. 4000 m.

Ett steg ut. Det var bara att ta ett steg ut i luften. Hur svårt kunde det vara? Det fanns ingen återvändo och jag hade lovat mig själv att inte ångra mig där uppe.

Så jag hoppade. Jag skrek. Jag föll. Fritt fall. 120 km/timmen. Rakt ner genom den kalla luften som fick mitt snor i näsan att stelna och frysa till is. Det var som att åka berg-och-dal-bana och samtidigt hoppa fritt fall.

Plötsligt slogs skärmen ut och det fria fallet förvandlades till en behaglig, lugn, totalt tyst segling ner mot marken. All rädsla och nervositet försvann samtidigt som skärmen fälldes ut. Jag visste att jag var på väg ner, och att det inte längre var något fara för att skärmen inte skulle vecklas ut. Sen seglade jag ner. Sakta. Sakta. Och andades den friskaste luften jag någonsin gjort. Det var otroligt fridfullt och vackert att där uppifrån närma sig marken.

Väl nere efter landningen hoppade jag och skrek av glädje och adrenalin. I den stunden ville jag bara upp igen. Jag lovade mig själv att hoppa igen var något jag definitivt skulle göra.

Så blev det inte. Det var då. Det var en av de häftigaste grejer jag gjort i mitt liv och jag är glad över att ha gjort det. Men efter ca ett två år började jag drömma mardrömmar om att jag hoppade och skärmen inte vecklades ut. Jag vaknade flera gånger svettig av att jag i drömmen fallit 4000 m utan skärm och att min familj stod nedanför och i panik inte kunde rädda mig.

Sen kom höjdrädslan över mig. Idag är jag höjdrädd. Idag kan jag knappt gå ut på en balkong på femte våningen.

Jag vet inte om det beror på mitt fallskärmshopp. Men jag vet i alla fall att jag aldrig mer kommer att hoppa. Och jag kommer aldrig mer att bo i ett höghus. Jag är en markmänniska, som gillar att ha båda fötterna på jorden. Det passar mig inte att sväva uppe i det blå. Jag trivs bättre här nere, där jag kan lukta på blommorna...

DÅLIGA VERKTYG?

Jag hittar ett engelskt citat som påminner mig om när M M säger till mig att han inte har några bra verktyg för att hjälpa mig med saker här hemma.   

"En dålig arbetare skyller på verktygen"

Stämmer det tro? 

I morgon kommer i alla fall hantverkarna. Hoppas dom inte skyller på dåliga verktyg. 

HAN SJUNGER OM MIG

Jag har känslor för den här låten. Såklart. Han sjunger ju om mig.

http://www.youtube.com/watch?v=oGGYNDYZ1NE&feature=PlayList&p=2FA2199C29D192FE&playnext=1&playnext_from=PL&index=43

LEE = BAKIS

Kom på att jag nästan alltid har min Lee tröja på mig när jag är bakis. Jag känner mig rosa och i rosa känns allt lite bättre. Alltså blir jag lite bättre också. 

Hundra rödvinsglas senare.....Idag är en sån dag som jag tänker att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Framförallt inte rödvin. Idag är en sån dag som det är synd om mig. Jättesynd om mig är det. Usch vad synd det är om mig. 

ATT ÄNDRA ÅSIKT

Jag blir alltid glad och förvånad över mig själv dom gångerna jag ändrar åsikt. Jag tycker det är en bra egenskap. Att våga erkänna att man inte längre tycker som man alltid gjort. Att inte vara bestämd och inrutad. Jag gillar förändringar och förnyelse, därför kanske jag gillar att ändra åsikter också? 

Idag har jag ändrat åsikt om Alex Schulman. Jag har alltid tyckt att han är en dryg, översittare. En elak och rättfram sådan. Jag har läst hans blogg och blivit irriterad på honom. Jag har sett honom i debattprogram och irriterat mig över hans uttryck. Jag har blivit så provocerad av den karln. 

När Alex och Katrin skulle skilja sig började jag läsa deras bloggar mer intensivt. Alex träffade Amanda. Alex och Amanda fick sin dotter Charlie. Och Alex blev ödmjuk. Jag läser ett inlägg på hans blogg om hans första dejt med Amanda och jag blir tårögd och rörd. Hans beskrivning av henne är som av en gudinna. Och det är väl så det ska vara? 

Alex skriver som en gud. Det har han visserligen alltid gjort och det har jag alltid tyckt. Han må fortfarande vara rättfram och ärlig, men han har börjat visa en betydligt ödmjukare sida av sig själv. 

Och idag har jag sett Alex i "Sing along", det skittrista programmet på trean. Jag fastnade för att Alex var med. Killen är ju kul! Killen har humor. Jag skrattade högt åt någon som jag för ett halvår sen avskydde och tyckte var en pinsam mediefigur. Som provocerade mig något så fruktansvärt. 

Och plötsligt inser jag, att jag har totalt ändrat åsikt. Och jag blir glad! Jag blir glad av Alex. Jag tycker han är ett geni. Jag hoppas han skriver fler böcker, för jag vill definitivt läsa mer av honom. 

P.s Jag tror jag till och med jag börja bli lite småkär i honom

D.s I smyg då alltså

PINSAMT

Min kollega råkade glömma att låsa toalettdörren här på jobbet. Hon satt nöjt och gjorde sitt eller sina behov. Plötsligt kommer en manlig kollega gående emot toaletten. Jag ska precis säga att det är upptaget, men tänker i samma sekund att dörrlåset är ju rött, så han ser ju att någon annan är där inne. Men i samma sekund som jag tänker det öppnar han dörren och fastnar i den positionen. Jag höll andan och såg rakt in där min kollega satt på toaletten och såg ut som en fågelholk med byxorna nere. Min manliga kollegas ryggtavla frös till is och chockad sa han:

- Men, du måste ju låsa dörren, och sen stängde han försiktigt dörren

Och jag brast ut i ett asgarv så högt så att resten av kontoret hörde. Sen dess har jag legat på skrivbordet här och skrattat. Och min stackars kollega har ångest och skäms. Den kvinnliga kollegan alltså. Jag tror att hennes helg är förstörd. Själv blev min helg precis räddad;-)

P.s Den manliga kollegan lämnade just kontoret (?)

D.s Hem till frun kanske?

VÄLKOMMEN HÖST

Nu skiter jag i sol och värme. Nu kollar jag höstmode. Jag skiter i trädgården och utemöbler. Nu kollar jag på inredning och ny säng. Säng är viktigt. Vi måste ha en ny säng så att Mr M slipper mina cirkusben i ryggslutet.

På måndag kommer hantverkarna hem och tapetserar och målar hos oss. Får plötsligt för mig att bli förkyld och stanna hemma. Varför då?

Dom ett år gamla Josef Frank tapeterna kommer äntligen på plats. Som jag har LÄNGTAT! Mitt kök kommer bli fantastiskt! Ett riktigt bond kök. Passar bra för en massa bull bak till hösten.

NYTTIGA SAMTAL

På väg till jobbet idag ringde jag Peugeot och beställde lagning av min sidospegel. Sen ringde jag till Norrglas om byte av vindruta. Jag ringde IF, mitt föräkringsbolag och frågade hur jag går till väga med rutan osv. Blev lite smått dumförklarad av killen i telefonen. Ringde Mr M och sa att jag ska gå med i FI eller MUFF eller vad dom heter - och bojkotta alla karlar. Bli lesbisk och börja åka komunalt.
Sen ringde jag Bobbys och bokade frisörtid. Sen ringde jag mamma Lena och bokade en träff. Sen ringde jag en massa folk på jobbet.

Kanonersmakaroners!

Tack killar på Norrglas och Peugoet som var så fantastiskt hjälpsamma och trevliga!! Ni gjorde min dag! Det är nästan så att jag längtar efter att få träffa er. Så trevliga var ni!
Till killen på IF. Dra åt helvete. Och på vägen dit kan du ta en charmkurs!

Summering: Köer är ibland är fantastiska. Tänk vad mycket jag hann uträtta på vägen till jobbet. Fantastiskt.

TV I LÅGKONJUNKTUR

Jag tittar på tv. Jag undrar vad det egentligen är jag sitter och tittar på? Det visas ju bara program som får mig att må dåligt.

Först var det Stilpoliserna där tio brittiska kvinnor i åldrarna från 25-72 skulle omvandlas till något mer kvinnligt släkte. Där lite uringning för en skolfröken var "obehagligt" "vampigt" och "lösaktigt". Och som Stilpoliserna med sina egna slasktrattar till urringning försökte övertyga dessa stackars kvinnor om att det var fullt normalt och kvinnligt.

Sen bytte jag kanal. Där visades Lyxfällan. En stackars 26-årig separerad tvåbarns pappa hade hamnat i ekonomisk fälla. En lyxfälla. Hans självkänsla var så låg så att han hade blivit totalt blåst av sitt X på allt vad pengar, ägodelar och tillhörigheter heter. Allt han hade kvar var en hyresrätt, men trots det en massa skulder. För hans problem var inte en urringning eller två. Hans problem var att han var för snäll.

Vidare kommer ett program om fetma. En ung tjej som i ännu yngre ålder blivit våldtagen och därav blivit fet och blivit av med sitt barn. Det berättas om hur hon inte har bra kontakt med sin dotter idag, vilket säkert är ännu ett steg i de känslor hon känner för sin kropp. Avsky.

Jag sitter här och undrar. Vad vill egentligen tre av våra största tv kanaler säga oss? Ser världen verkligen ut så här? UTÖVER krig, självmordsbombare, dopingskandalder och Fritzel källare? Jag bara undrar? I denna lågkonjunktur skulle det faktiskt sitta bättre med lite romantiserade kärlekshistorier på Tv:n, än en massa trash program som får oss att må sämre än vi redan gör. Tror bestämt att jag måste börja jobba med Tv. Det här går ju inte. Till och med jag blir deprimerad!

JAG ÖVAR MIG

Jag övar på några danssteg tillsammans med den här tjejen

http://www.youtube.com/watch?v=IKx3UU7hwr0&feature=player_embedded

Vad tror ni? Fixar jag det här?

EL PASSAPORTO

Jag sitter här och skrattar....Jag hämtade ut mitt pass idag som jag gjorde för mer än en månad sen. Jag tror jag har förträngt det. Lika bra det. Bakis, osminkad och semester plufsig. 

Haha. Jag skrattar vidare....vem f-n bryr sig?

PAPPERSJOBB

Det finns någon på jobbet som inte vet hur man slänger papper på toaletten? 

Det finns liksom bara två ställen

I papperskorgen....

Inte "PÅ". Inte "ÖVER"

...eller i toaletten.

Inte "ÖVER". Inte "UNDER"

Hur svårt kan det và......?

FILMER SPRIDER SIG FORT

http://www.youtube.com/watch?v=G6NjoDC-lDk&feature=player_embedded

Jag är ledsen, men min humor är idag VÄLDIGT låg. Har tjejen inga föräldrar, syskon, eller vänner som kan ta hennes mobiltelefon ifrån henne?

PMS FÖRNEKELSE

Alla kvinnor lider av PMS. På ett eller annat sätt. Men en del säger att dom inte märker när dom ska ha mens eller har mens heller för den delen. Nej, haha, för det gör vi andra så bra åt er!

Dom märker inte själva varför dom är lättirriterade eller hamnar i diskussion med sin partner eller sin omgivning JUST i deras värsta hormontopp? För dom är så j-a sura så att dom själva inte fattar det. Dom skyller gärna på allt och alla när det uppstår dispyter. I stället för att erkänna. Jag kallar det förnekelse.

Det är ren BULL SHIT att säga att det inte är någon skillnad. Att man är "likadan" 30 dagar i månaden. BULL SHIT säger jag. Jag menar inte att man behöver gråta, skrika eller äta choklad. Det finns faktisk andra tecken på att en kvinna "lider" av PMS. Och förstår man inte det själv, är det nog rätt svårt att få andra att förstå.....! Det kanske man kan förstå? Eller inte. Nej. Just det. Förnekelse är det bästa ordet av dem alla.

P.s NEJ jag förnekar verkligen inte

D.s Jag har inga problem med att erkänna att jag kan bli så arg så att jag gråter

Ö.s Men Thank`God för Levaxin som numera styr mina hormoner betydligt bättre

EN BAK MISSBRUKARES MEMOARER

När sömnen tar ut sin rätt, då kan det ske var som helst

JAG HAR ADHD....

....precis som Mr M säger.

För var det inte jag som var supertrött och lovade mig själv att "bara vara" idag? Och vad gör jag?

Jo.

Tränar

och....

.....bakar 50 bullar

Det är på allvar något fel i huvèt på mig. Jag är som en missbrukare. En bakmissbrukare. Jag måste baka!!!!! Annars får jag abstinens. 

Idag hörde jag mig till och med säga till Mr M när han kom hem att "jag var tvungen att göra av med jästen, så jag tjofsar ihop lite bullar". 

Sååååå typiskt missbrukare!!! 

JOBBIG NATT

I går kväll när jag och Mr M skulle göra, vad vi trodde, en tidig söndagsnatt, brast vi båda ut i skratt. Och fortsatte så en stund. Vi låg och vred oss av skratt i sängen. Och ni vet vad som händer när man skrattar mycket och länge va? Man får en massa energi och endorfiner som träffar en RAKT upp i skallen. Och så blev det. Ingen utav oss kunde sova. Hela natten har vi bökat. Jag med Tjockkatten totalt förlamad över mina ben och Mr M med mina ben inborrade i ryggen, som han dessutom hade ont i igår. Vi vred och vände på oss om vartannat och allt jag kunde tänka på var blåsten i skogen utanför som lät som en orkan som var på väg att sno vårt tak.

Mr M fick efter någon timme nog och tog med sig täcket upp till övervåningen och soffan där. Innerst inne tänkte jag; skönt, nu får jag hela sängen för mig själv. Men det var inte alls skönt. För jag började tänka på en massa äckliga filmer jag sett genom åren och insåg att det är mig dom kommer åt först, dom som tar sig in i vårt hus. Och det var allt ifrån ungen i Djurkyrkogården och clownen i DET till Hanibal Lecter. Så där låg jag och stirrade rakt ut i mörkret och undrade om Mr M hade somnat på övervåningen.

Sen kanske jag somnade. Jag vet inte. En stund i alla fall. För jag vaknade av att Mr M kom ner från övervåningen i den knarrande trappan och tog sig in i sovrummet och började gå i garderoben.

- Vad gör du? undrade jag

- Jag sätter på mig en t-shirt. Jag kan inte sova.

(Nej vem kunde det?) Sen gick han ut i vardagsrummet och provade den soffan i stället. Fråga mig inte vad han skulle med t-shirten till? Han kanske frös?

När klockan ringde 05.45 var jag lika förlamad som mina ben varit under natten. Jag trodde att det var ett skämt. Sängen var fortfarande tom och när jag gick upp halvt naken upptäckte jag när jag stod i köket att grannen var på väg till sin bil och såg rakt in till mig. Och i samma veva kom Mr M från soffan med täcket över huvudet och såg ut som ett spöke.

Jag orkade varken bry mig om att granngubben såg min bara kropp eller att Mr M vandrade runt som ett spöke i huset. Allt jag tänkte på var EN STOR KOPP KAFFE...........

Idag blir det sängen DIREKT efter jobbet. Och ingenting annat. Ingen oljning av staket, ingen telefon, ingen avancerad middag och heller inget hushållsarbete eller bak. Jag tänker heller inte skratta med Mr M i sängen! Jag tänker inte skratta över huvud taget idag.

P.s Jag lider verkligen med alla som har sömnsvårigheter.

D.s Jag är alldeles för bortskämd med att somna inom 5 röda, så den här natten var en skräckupplevelse för mig

MR M BESSERVISSER

Vi oljar in staketet runt vår tomt. Mr M är bäst så klart. 

Trodde vi något annat?

Det stormar och blåser

Jag slösar med olja och Mr M skäller på mig

Sen råkar oljan ramla omkull (av blåsten) 

och det händer så klart bara mig. 

Trodde vi något annat?

Jag är sur och gömmer mig från blåst och grannar under huvan. 

Sen går jag in. Jag ger upp! 

Jag är sur. Och Mr M är ännu surare, på mig, så vi åker på bio 

och ser "Sommaren med Göran" och blir på bättre humör.

VART VI ÄN ÄR SÅ SKA HAN HA KORV

Jag vill med.....

JAG PLANERAR FEST

Mr M fyller 35, så jag planerar lite för en fest. En hemmafest med goda vänner. Det är kul. Fest är kul. Jag funderar på ett tema. Men vet inte riktigt vilket. När jag googlar på 1974 får jag upp bilder som dessa och då känns det riktigt kul.

Mr M säger "ABBA vann med Waterloo då" men då protesterar jag. ABBA tema är alldeles för urtjatat - även om jag skulle känna mig rätt läcker i Agnetas blåa dress med hög midja och platåstövlar - så känns det som en dålig repris. 

Nej, det ska vara något enkelt tema, ett tema som inte kräver så mycket engagemang för våra gäster. Typ klädkod VITT.......eller nåt. Porrtema? Nähänej kanske inte? Då vågar väl ingen komma.

Vi får se. Jag funderar och planerar vidare. Och alla ni som står Mr M nära, kan förbereda er på en inbjudan. 

FY SÅ TREVLIGT VI HAR

Grillad lax och crocket med familjerna Norberg och Wallèn

Milfar

Lisen och Vickan

Molly Wallèn

Leia Norberg

Familjen Norberg, en härlig sådan

Junior Vanheden tillhör också familjen 

han leker numera storebror sedan Leia kom

Martin posar efter jag hävdat att jag kan få alla att bli bra på bild

Vad hände här?

Jag försöker se ut som Junior

Men lyckades "sådär"

Idag är jag trött och vill bara VILA i tystnad