Jag tittar på tv. Jag undrar vad det egentligen är jag sitter och tittar på? Det visas ju bara program som får mig att må dåligt. Först var det Stilpoliserna där tio brittiska kvinnor i åldrarna från 25-72 skulle omvandlas till något mer kvinnligt släkte. Där lite uringning för en skolfröken var "obehagligt" "vampigt" och "lösaktigt". Och som Stilpoliserna med sina egna slasktrattar till urringning försökte övertyga dessa stackars kvinnor om att det var fullt normalt och kvinnligt.
Sen bytte jag kanal. Där visades Lyxfällan. En stackars 26-årig separerad tvåbarns pappa hade hamnat i ekonomisk fälla. En lyxfälla. Hans självkänsla var så låg så att han hade blivit totalt blåst av sitt X på allt vad pengar, ägodelar och tillhörigheter heter. Allt han hade kvar var en hyresrätt, men trots det en massa skulder. För hans problem var inte en urringning eller två. Hans problem var att han var för snäll.
Vidare kommer ett program om fetma. En ung tjej som i ännu yngre ålder blivit våldtagen och därav blivit fet och blivit av med sitt barn. Det berättas om hur hon inte har bra kontakt med sin dotter idag, vilket säkert är ännu ett steg i de känslor hon känner för sin kropp. Avsky.
Jag sitter här och undrar. Vad vill egentligen tre av våra största tv kanaler säga oss? Ser världen verkligen ut så här? UTÖVER krig, självmordsbombare, dopingskandalder och Fritzel källare? Jag bara undrar? I denna lågkonjunktur skulle det faktiskt sitta bättre med lite romantiserade kärlekshistorier på Tv:n, än en massa trash program som får oss att må sämre än vi redan gör. Tror bestämt att jag måste börja jobba med Tv. Det här går ju inte. Till och med jag blir deprimerad!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar