Min familj är inte så stor. Men min familj beter sig som en zigenarfamilj. Inte så att pappa går omkring i blåa finbyxor och mamma med lager av kjolar. Det är heller inte så att vi köper och säljer bilar i min familj. Nej, det är mera så att vi är som en stor familj som ställer upp i vått och torrt. Lite som "ääjj, muckar ni med mig eller snackar skit om någon i min familj, muckar ni med hela Tensta"....ungefär. Eller i alla fall om ni frågar Mr M. Han skrattar åt oss, men tycker nog innerst inne att det är lite gulligt.
I alla fall, i min familj har vi en förmåga av att träffas mycket, speciellt när det är födelsedagskalas. Och det händer ganska ofta, ca en gång i månaden. Nu i helgen var en "sån helg" Vi hade två kalas på lördagen men vi firade tre st inom familjen. Förvisso hade Mr M riktigt trevligt. Han var faktiskt ovanligt glad och skojade med pensionärerna så det stod härliga till.
Och efter en lång dag med fika, fika och fika och sen middag, efterrätt, fika och efterrätt så var det dags att åka hem till "lugnet" - ett becksvart hus och en fet konstant hungrig katt.
Eftersom jag är en riktig skojare så sa jag till Mr M när vi dessutom hade skjutsat hem mormor:
- Du, det är en sak jag inte har berättat för dig.
- VA? (vettskrämd)
- Jo, i morgon. Du vet. Min farbror.
- Ja, vem av dom? (jag har fyra st, ännu en likhet med zigenare)
- Sune.
- Ja, vad är det med honom?
- Jo, han fyller 60 i morgon. Och vi måste åka dit en sväng på dagen.
- VAAAAA? (Mr M håller på att köra av vägen)
- Jag vet. Skitjobbigt. Men vi måste.
- Men alltså, ja....
*(asgarvar)*
- Nej, jag skojade bara. Jag ville bara kolla din reaktion.
- Ja, hade det varit så, hade jag fan gjort slut.
- YES!!!! Haha, det var det jag ville höra.
Och när chocken lagt sig, fick sig Mr M ett gott skratt han med. Crazy me. Farbror fyllde alls inte år;-)
Såååå, jag har förstått. Att den dagen jag vill bli av med Mr M på riktigt, utan att själv göra slut, ska jag boka in ett par kalas, (helst barnkalas) ett par middagar och några släktträffar på hemlig ort. Och jag tror att det då skulle gå fortare än tio dagar.
P.s För att förtydliga är det så att Mr M faktiskt uppskattar och tycker om min zigenarfamilj väldigt mycket. Mamma för hennes lugn och förståelse, och för hennes förmåga av att ge Mr M goda råd. Och pappa för hans galna, helt sjuka humor och hans positivitet. Det vet jag. Så inget illa skrivet om dom! PUNKT.
D.s Det är klart, skulle jag tvinga på Mr M ett par blåa finbyxor, skulle han nog oxå dra.