DET MÄRKS ATT MAN ÄR SJUK

Jag har ont i halsen. Jag har en svullen mandel på ena sidan av halsen. Jag börjar få feber tror jag. Ser vindtyrligt. Men jag är på jobbet. Tvingade mig upp. En Alvedon senare och jag satt i bilen. En stor halsduk runt halsen, blanka ögon och blek hy, trots lager av inkarouge, är det bara konstatera. Man ser när jag är sjuk. Man hör det med. Jag är tyst. Pratar inte. Det är ingen som sjunger vid fikabordet eller springer med klackar i korridoren.

Mina kollegor ser det. Det märks. And I hate It. Hatar att vara sjuk. Vill inte alls må dåligt. Vill inte åka hem och lägga mig med filten och en film. Vill inte alls. Vill jobba, vill vara aktiv. Usch, vad jag hatar baciller.

Och träningen, tjena, grattis grabbar ni vann!

Vi fikabordet idag började jag dansa sittandes, hula hula dans. Mina kollegor undrade om jag på riktigt hade feberyra. Men allt jag ville var att komma i rätt moves. Känna på hur det skulle vara att vara jag, vara frisk och pigg, bara för en dag.

Jag har nu varit sjuk sedan i morse, några timmar, och jag är redan helt knäckt. Återigen sitter jag här och har glömt bort hur det känns att vara frisk och sjunga i bilen hit.




Helvete är mitt enda ord!

Nu åker jag hem och dricker whiskey.