KL 07.43

Plats: Kontoret

Människor: 5 kollegor och jag. Män och kvinnor mellan åldrarna 30-36 (observera att det är jag som är trettioåringen) Fortfarande yngst! Tål att påpekas;-)
Sysselsättning: Fika

Diskussion: Schlager, helgen och Alla Hjärtans Dag

Plötsligt säger en utav kollegorna att hans kompis som var 30 år (2004) dog på nyårsafton av ett brustet blodkärl i huvudet. Och plötsligt blev stämningen runt bordet lika dyster som den borde ha varit en mörk måndagsmorgon i februari. Och plötsligt insåg vi alla att vi måste ta vara på varje dag. Även trista, kalla, mörka februarimorgnar.

- I morgon kan vi vara döda, så nu börjar vi jobba så vi hinner, utbrast jag.

Vi måste bli bättre på att uppskatta vårt liv. Att uppskatta att kaffet är hett och varmt när vi kommer till jobbet och att vi faktiskt har kollegor som värmer oss med ett skratt eller en kram. Inte sura så mycket över att vi ska jobba en hel vecka innan vi får sova igen. Hur jobbigt det ibland än känns, så får vi göra vårt bästa för att försöka.

Om du själv ger ett skratt till någon, så smittar det av sig. Och det är betydligt bättre att 5 personer skrattar än att 4 utav dom surar och gnäller.

En för alla -alla för en!

Catch the day!