ENERGI FRÅN EN GOING

Har besökt min syster och hennes familj ikväll. Mitt i fikat, i lugnet, kom min älskade 11-åriga systerson och tillika gudson inhoppandes genom ytterdörren.

- Tjeeeeenare moster, ropar han från hallen samtidigt som han slänger av sig gympaskorna.

Han ser ut som en tonåring redan, trots sina ringa 11 år. Slingrat hår, fräknar på näsan, lång som sin far (snart lika lång som sin moster) och med ETT JÄTTEÖGA. Ungen är pollenallergisk, precis som jag. 

Han häller i sig tre stora glas vatten och andas fortfarande av pulsen som förmodligen varit på topp hela kvällen utomhus. Sen kommer han in och ägnar mig sin tid. Han ger mig som alltid en puss på munnen och jag är så glad att jag ännu inte är en "pinsam moster att pussa". Sen sliter han av sig kläderna, som är fulla av pollen, sköljer av ansikte och hår och kommer ut med bar överkropp till oss andra i vardagsrummet. Halvnaken och med en pingisboll till öga. 

Han fyller hela huset med energi och jag skrattar högt för mig själv, berusad av kärlek till denna fantastiskt goa "unge". Det är som ett rus, en havsbris som sveper sig in. 

För en sekund tänker jag att jag skulle vilja ha minst 5 st såna där småkillar hemma hos mig. Jag skulle aldrig ha tråkigt! Och i nästa sekund att det vore härligt att adoptera en 11-åring direkt som man fortfarande får pussa, men som man faktiskt kan ha en dialog med, utan kiss och bajsblöjor och spyor. Det vore nice!

P.s Men jag har ju faktiskt min fina 11-åring redan!!!! 

D.s Mosters kille. Jag är så stolt över dig!!!