Jag avundas människor som är "nöjda". Alltså som aldrig drömmer om något "större eller bättre".Hur kan man liksom nöja sig? Eller hur kan man inte ha en dröm att sukta efter när dagarna känns gråa? Det är för mig en gåta. Och människor jag avundar på ett sätt.
Jag drömmer varje dag. Min skalle snurrar av projekt som jag vill göra. En vän sa till mig en gång:
"Det gäller att man lever i verkligheten."
Absolut. Visst ska man leva i verkligheten. Men, sa jag:
" Verkligheten kommer vi aldrig undan, det är den vi lever i. Men drömmen är den som räddar oss från den bistra verkligheten, bara för en stund, så varför vara så rädd för att drömma?"
Jag menar inte att man ska drömma om att att bli rikt gift och bo i ett slott i Italien, eller att drömma om att bestiga månen heller för den delen. Heller inte tro att man är Madonna eller har hennes bank konto heller för den delen. Det är inte att vara realist.
Jag menar inte att man ska drömma om att att bli rikt gift och bo i ett slott i Italien, eller att drömma om att bestiga månen heller för den delen. Heller inte tro att man är Madonna eller har hennes bank konto heller för den delen. Det är inte att vara realist.
Men jag är ganska säker på att varje människa kan uppnå de flesta drömmarna hon har. Jag tror också att det inte finns någonting som är omöjligt. Vill man - så kan man!
Och jag älskar när människor lyckas, när människor tar för sig, kämpar, drömmer och sedan lyckats med resultatet. När dom från början inte trodde att något skulle gå och det visar sig gå galant. Det är kraft i drömmarna och styrka i resultatet.
P.s Var inte rädda för att skena i väg en stund, det är det som gör att vi överlever den bittra vardagen;-)
D.s Var nöjd för dagen, men inte för framtiden. Dream On.......
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar