LIVET SOM UNGKARL

Jag älskar livet som ungkarl. Eller livet som ungkvinna kanske det borde tituleras som, men jag tycker "ungkarl" låter slibbigare och häftigare på något sätt.

Jag avslutar dagen med ett solarium på jobbet. Tar min buckliga pundarbil över Essingeleden med hög musik, trots att högtalarna borde få sig en uppfräshing, mot varmare trakter. 

SUNDBYBERG!!! Min gamla hemstad känns det som. Mitt hjärta. Känner den fantastiska doften av nybryggt kaffe och blir i extas av att passèra Sturegatan och MIN gamla Seven Eleven. Parkerar bilen och njuter av att betala pengar i parkeringsautomaten. Det gjorde jag aldrig förr, då jag bodde där. Men idag - It`s just for a while. 

Maria fixar sedan mina naglar i två timmar. Jag sitter där och njuter. Dricker kaffe. Lyssnar. Pratar. Pratar och åter igen pratar. Hon har munskydd och skulle lika väl kunna vara min gynekolog. Men hon är min nagelteknolog. Och en jäkligt vass sådan. 

Sen gör jag så klart ett besök på mitt gamla Seven Elven och småpratar lite med han i kassan. Han som känner igen mig som F.D stammis. Åh vad jag saknar att vara stammis någonstans. Känns inte som Plantagens personal riktigt vill se mig som stammis. Jag går ju mest runt och glor därinne. Handlar ju aldrig något. Seven Eleven var jag ständigt trogen. 

När jag kommer hem med pundarbilen som har en lysande bensinlampa är jag just - glad (!) över att jag kom hem utan att tanka. Ensam i ett stort hus. Finns det något bättre?

Tar en dusch. Rensar smutstvätt. Bäddar sängen. Går ut med soporna som luktar - just - SOPOR. Kastar gamla vinflaskor. Svarar på ett sms. 

Oooops....hungrig. Vad gör man som ungkarl? Gräsänka? Eller ungkvinna? Jo, man kollar kylen. 

A, rester från igår. Pasta och korv, mums. Det är verkligen fredagsmiddagen jag längtat efter. MEN......hungrig som jag är, värmer jag maten i micron. THANK GOD för micron! 

Äter min mat på altanen. Skriver ett sms. Får ett till. Vattnar mina blommor och det jag sått i jorden med en vattenslang. 

Tar en cigarett. Fryser lite. Inte värme ännu, trots solen som lyser på mina - ofärgade ögonbryn.  Springer in och lägger i färg på ögonbrynen, samtidigt som jag ser att toaletten MÅSTE göras rent. Städar alla toaletter (alla två) och får ytterligare städnoja och dammar hela huset. 

Kommer att tänka på mina vänner som har städhjälp. Och samtidigt minns jag nagelteknologen Marias ord: "Inte för mycket vatten eller fix på naglarna de första 24 timmarna." Städhjälp vore bra. I alla fall när man har varit på manikyr. 

Slänger i en tvättmaskin en halvtimme senare och inser att ögonbrynen är svarta. Snyggt 

Ungkarl? Nja, jag vet inte. Även om jag känner mig som en sådan idag så tar min kvinnliga sida över. Och hade jag varit en äkta ungkarl hade jag lagt mig på soffan direkt. Käkat rester - eller kanske en Billyspizza (eller tre) I SOFFAN. Kliat mig i skägget som borde rakas, kliat mig i skrevet som även det borde rakas. Hållit där en stund för att det är så himla mysigt med två bollar som sällskap. Jag hade kanske knäckt en bärs. Ringt en vän. På sin höjd. Kollat sportresultat på text-tv:n och zappat mellan "Champions League" matcher och somnat under Aftonbladets Sportbilaga. 

Egentligen känner jag inte att skillnaden är så stor mot att vara ungkarl eller ungkvinna, förutom städningen så klart. Maten är densamma. Kanske. Känslan också. Men för övrigt kollar jag på "Så ska det låta" och sjunger med. Och det gör med all säkerhet ingen ungkarl i min omgivning. Så där kanske egentligen den största skillnaden är OCH det som ska poängteras??!!

Annars njuter jag faktiskt. I det stora hela. Av att vara ungkvinna alltså.....eller ungkarl? Namnet är ju bara en benämning på en egoist som njuter av sin ensamhet. Kvinna eller man! Och jag tycker att vi låter det stanna vid ordet "njuter"......så blir alla nöjda och glada.

P.s Bilderna visar ungkarl VS ungkvinna

- ser ni skillnaden i tillfredställelse??