En halvt uppjagad kollega kommer in i mitt rum och vill prata om att vara glad. Vi två är glada. Och när man tillhör det glada folket vill alltid det sura folket placera oss i ett fack; vi kan vara oseriösa, barnsliga eller retstickor. Och helst av allt vill det sura folket gärna finna en anledning som bottnar i att vi egentligen går runt och mår dåligt över något. Att vi spelar ett spel. Jag förklarade för min kollega att folk av den sorten lägger band på sig. Innerst inne vill dom vara som oss. Dom vill också skratta och bjuda på sig själva. Men dom har en spärr. Vilket är deras eget fel. Eller så har dom ingen humor. Och då låter jag dom vara. Dom förstår i alla fall inte att man kan ha roligt åt saker och ting, även i jobbiga situationer. Så man låter dom vara. Man låter det passera.
Jag tänker fortsätta att vara glad och göra saker med humor så länge jag lever. Hur mitt liv än ter sig så måste jag få skratta.
P.s Efter lite peptalk var vi överrens. Vi har en plan, jag och min kollega: Mouwahaaaaa............
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar