Genom åren har jag samlat på min några p-böter. Ibland nästan en varje månad. Jag vet - onödigt - slappt och jävligt nonchanlant. Men så kan det vara.Idag var jag iväg på lunch och skulle handla sushi. Jag ställde mig på samma förhyrda plats som jag alltid gör utanför centrumet.
5 minuter senare, pratandes i telefon, stod en p-vakt vid min bil och glodde. Shit. P-böter, IGEN, tänkte jag.
- Hallå där, skrek jag. Jag hinner va? Du har inte lappat än?
- Hallå där, skrek jag. Jag hinner va? Du har inte lappat än?
- Nej du hann inte, svarade han och visade med sitt ena öga att det redan satt en bot på min ruta.
- Näj, men du. Jag skulle ju bara in och handla lite mat *blink*
- Fast ditt tillstånd gäller inte här.
- Nej jag vet (vad fan säger jag?).....Men det tog bara 5 minuter. Lite sushi *blink* *skratt* Hööru, kom igen nu.
Och så gav jag honom ett sånt stort leende att han var tvungen att le tillbaka. Och plötsligt lyfte han bort p-boten från min vindruta. Utan att jag hade bett om det. Möjligtvis hade jag försökt att flirta bort den.
- Det ska inte upprepas, jag lovar, ljög jag.
Och när jag hoppade in i bilen fick jag ett brett leende tillbaka av honom - IGEN. Han gjorde min dag och jag gjorde hans dag. Han var nog helt enkelt inte van vid att någon ler emot honom. Ett mer underskattat yrke än det han har valt, får man leta efter.
Och när jag hoppade in i bilen fick jag ett brett leende tillbaka av honom - IGEN. Han gjorde min dag och jag gjorde hans dag. Han var nog helt enkelt inte van vid att någon ler emot honom. Ett mer underskattat yrke än det han har valt, får man leta efter.
P.s 300 + ligger jag nu;-)
D.s Tänk vad lite mänsklighet kan göra för livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar