Alla pratar om vädret. Överallt läser jag om snön. Snökaos i mars. Kaos? Är det inte lite väl att ta i? För några veckor sen kunde jag också reta mig på vädret. Nu gör jag inte det. För mig är det lyxproblem. Jag avundas de, alla, som är upprörda över lite snö. Gud vilket bekymmersfritt liv dom måste leva. Och är glad för att folk gnäller över väder och vind. Det är ett tecken på att dom för övrigt mår bra.
P.s Just nu känns det jobbigare att jag sitter och glor på en svartvit film från 1949 som heter "Livet går vidare". Att kaffet var svagt och crossiantèn för torr.
D.s Snön känns bara trygg att se just nu, för det är så det har varit utanför mitt fönster det senaste halvåret.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar