KROPPEN SÄGER IFRÅN

Lördag morgon.

Fiona upp på toaletten, en trappa upp. 

Plötsligt börjar det gunga. Susa i öronen. Svetten lacka. Spyskänslan nära. Svart för ögonen. POFF. Avsvimmad. I samma sekunden la jag mig på golvet och skrek på Mr M som rusade upp för trappan. 

Ner med huvudet sa han. Jag gjorde som han sa, men sen kom det igen. Och igen. Jag kröp ut i hallen och försökte kasta mig ner för trappan. Greps av panik. Mr M fick halvbära mig ned för trapporna. Han kastade mig ned i sängen där jag hackade tänder och var (enligt honom) kritvit i ansiktet. Jag frös, jag svettades. Min kropp dröp av kalla och varma svettningar. Två täcken. Inget täcke. Två täcken. Inget täcke. Tårar. Rädsla. Vad är det som händer med min kropp? Den beter sig minst sagt skumt. 

För tre vekor sedan konstaterades att jag hade överproduktion av hormon till sköldkörteln, dvs giftstruma. Jag väntar nu på att nästa vecka ska komma, för nya prover och ev remiss till Karolinska. Förhoppningsvis är det inte så långt gånget så att jag "klarar mig" med medicinering resten av livet och slipper operera mig. Hoppas, hoppas. Jag vill bara att det här ska gå fort så jag får medicin för jag börjar smått känna mig livlös. Deppig. Nedstämd. Orolig. Rastlös. Äter hela tiden, sugen på saker, men går bara ner i vikt. Min förbränning är på riktigt hög nivå nu.

Det finns massor med symptomer på giftstruma. Jag har nästan alla, utom hjärtklappning. Framför allt känns det som att gå omkring i en bubbla. Symptomerna är liknande utmattningsdepression. Och det var så det började för mig, i julas. Nu när jag har fått svar på allt, känns det självklart lättare att förstå. Jag funderar på en massa saker som idag är självklara. Känslor jag har haft som beror på det här. Det gäller bara att ens omgivning också gör det. Jag vill inte vara social just nu. Och jag ogillar mig själv hur jag är nu. Det är inte jag. Jag är positiv och glad. Inte negativ och nedstämd. 

Hoppas hoppas detta går fort! Jag ser fram emot en massa roliga saker, och dom sakerna vill jag njuta av på Fionas sätt! 

P.s Jag är inte döende, även om det låter så. Jag orkar bara inte känna mig så här

D.s Snart blommar tussilagon som jag brukar säga;-)

Pussar!