TJOCKKATTEN

Idag ska vi till doktorn med spykatten - eller tjockkatten som jag numera kallar honom. Han måste ta blodprov för jag misstänker diabetes. Observera: JAG misstänker diabetes. Jag hör att han på nätterna sitter och dricker och dricker, som han vore bakis. VARJE natt sitter han där och lapar. Sen är han ju rätt tjock. Och jag börjar ta illa vid mig för att alla som hälsar på oss säger att han är tjock. Ändå äter han ju bara sitt torra foder. Ingen extravagans där inte. Men jag tycker synd om honom. Jag ser i hans ögon att han säger:

- Mama, I`m to fat. I can`t move....

Och det är inte så kul faktiskt att vara morsa till en överviktig katt. Så morsan har nu bokat tid hos doktorn och vi får se vad doktorn säger. Mr M säger att bara för att jag gjorde hälsokontroll förra veckan har jag fått dille på att alla i familjen ska göra det. Jag tjatar ju på Mr M att han nattäter. Han står där i skafferiet varje natt och hittar alltid nåt att stoppa i mun. Sitter då tjockkatten nedanför är det klart att Mr M ger honom oxå. Ingen vill ju vara ensam i sitt matmissbruk.

Dom nattäter ju ihop! Det är det dom håller på med om nätterna. Tjockkatten äter alls inte bara foder.......han äter knäckemyror!!!

P.s Det kanske slutar med att doktorn tar in Mr M också.

D.s Vad skönt det skulle vara.........

Undrar vad han lockar honom med?

???

Jag vet inte om det är någon annan som har märkt att det är mörkt ute? I alla fall så är det det. Mörkt alltså. Och klockan är bara tre.

BACK FOR GOOD

Backstreet Boys sjöng för många år sen "Back for good".

Nu spelas den på radion och plötsligt är jag tillbaka en sisådär 13 år i tiden. 13 år. Herregud. Det är ju nästan ett sekel.

Jag hade ihop det med en kille som var ett år äldre än mig och hetter Mattias. Rockn`roll vad jag var kär i honom. My first love....

Men sen en gång på Kungsängens station klev han av bussen och utanför den lilla Pressbyrån (som stod där DÅ) gjorde han slut med mig. Bara sådär.
Jag fick sätta mig på tåget och åka hem. Jag minns det som igår när jag hör den här låten. Det regnade mot tågfönstret och på mig - hela vägen hem. Jag var så blöt när jag kom innanför dörren att mina tårar aldrig syntes. Men mamma och pappa såg. Och pappa sa med en hand på min axel:

- Har han gjort slut?
- Ja, sa jag tyst nickande innan Lille Skutt tårarna var ett faktum.

Sen gick jag in på mitt rum och satte på "Back for good".

Tänk att jag fortfarande känner den där känslan i bröstet när jag hör den här låten. Och utanför mitt fönster, idag, 13 år senare, regnar det igen.

It`s a sign......haha!

Klicka på länken: http://www.youtube.com/watch?v=wMSUnEOPY5I

VAD HAN KAN - MR M

När Mr M hämtar mina vinterdäck i en mörk källare där det enda lyset är displayen på mobiltelefonen, när Mr M sen tar kommandot över bilkörningen eftersom jag är uppstressad och ser dåligt i mörkret, när Mr M sen köper mig lite middag och sen bär kassarna hem för att jag "minsann inte ska behöva bära", kvinna som jag är, när Mr M sen "överraskar"med ett paket allergitabletter till mig hemma på köksbänken - utan att jag har bett honom att köpa.......Då är Mr M den bästa mannen att ha. Det är då jag inser vad lite gör mig glad i vardagen!

P.s Jag undrar fortfarande vad hans baktanke egentligen är, misstänksam som jag är.

D.s Jag kan inte rå för att jag gillar fixar typen, en handy man. Mr M är verkligen inte någon handy man som slänger sig ner och byter mina däck. Men när han gör det - då slår det gnistor...

DAGENS BÄSTA

Jag är så himla rädd för bitterfittor. Eller att BLI en bitterfitta rättare sagt. Tycker det verkar läskigt att sitta och vara bitter över saker eller ångra saker som gör att man blir bitter. En bitterfitta. Därför tyckte jag att det jag läste idag skrivet av Ann Olrin, tidningen Metro var riktigt bra!!!!

Citat:

"Jag vill aldrig bli bitter. Gärna jättearg, ledsen eller besviken men sen måste jag släppa det och gå vidare innan det blir unket".

Bra va?

Borde flera lära sig av tycker jag!

LISTOR

Jag är tjejen som gillar listor. Jag skriver listor för allt. Från hemmet till jobbet. Det är matlistor, inköpslistor, flyttlistor, att göra listor, vad jag äter listor, mål listor, kärlekslistor, födelsedagslistor, kökslistor och budgetlistor....U name It.....

Sen går jag och checkar av på samtliga listor när jag har gjort nåt. Jag vet inte om det är för att jag har dåligt minne, eftersom jag missar en födelsedag så fort min almanacka i datorn inte plingar till - eller om jag bara gillar att göra snygga listor och se allt från A-ö eller från 1-100.

När jag och Mr M precis hade flyttat ihop gjorde jag en lista i form av en pappersbok som hette "Kärlekens regler". Det var en bok som förklarade hur vi skulle bete oss mot varandra och hur vi inte skulle bete oss mot varandra. Påminnelser om saker som man ska lära sig att uppskatta hos varandra osv.

Lönlöst antar jag eftersom vi hittills båda har "övertrasserat" kärlekskontot. Vi har nog gjort allt man inte får göra enligt den där regelboken;-). Och kanske på grund utav just det, hamnade den längst in i ett skåp, i en orange kartong. Men nu när vi flyttar, är det dags att blåsa av dammet på den och påminna oss om det vi en gång lovade.

P.s Ibland är det superduperkanonbra med listor! Det är så lätt att glömma när livet springer förbi en.

D.s Jag vet att det är kärringvarning på att göra matlistor, men jag tycker det är superkul!!!!

KÄRLEKSRULLAR

Härliga, romantiska snyftrullar som ger oss en stund av förtrollning. En stund av tro på kärleken. En önskan om att den där prinsen på vita hästen ska komma galloperande emot oss. Rädda oss från allt ont.
Jag ÄLSKAR kärleksrullar. Det är lite av min nich. Men jag ser dom ALLTID själv. Vill inte se dom med varken partner eller vän. Jag vill sitta där och hulka för mig själv och äta choklad. Känna att livet för en gångs skull bara är romantik.

Att jag tar upp kärleksrullar är för att jag såg en sån igår. Den hette P.s I love you. Egentligen var det en komedi. Men jag grät ju i alla fall. Hur som helst - i morse, i min bil tänkte jag på den där filmen från igår och blev lite sur. Sur för att filmer JÄMT överdriver och jag aldrig får NÅT utav det där överdrivna i mitt liv.
Typ som att bli stoppad av en snygg polis på väg till jobbet och som (trots kylan) står i bar överkropp och säger:
- Hey girl...you drive a little bit to fast. I`ll have to take you on a dinner. Then you must follow me home to my castle.

Det händer ju aldrig i mitt svensson liv. På sin höjd blir jag stoppad av en snart pensionerad polisfarbror som kallar sig konstapel och säger att hans barnabarn är lika gammalt som mig när han ser sifforna på mitt körkort! Yeh, right....
Nej, mitt liv är inte någon romantisk film där Mr M skriver fina brev och överraskar mig med resor och diamanter. Möjligen bjuder han på middag på nån flottig Kina krog.....

Men i alla fall så har jag här listat mina bästa kärleksrullar som får mig att gråta som Lille Skutt:

When a man loves a woman










Ett oanständigt förslag












Nära och kära












The Holidy












Pretty Woman












Ömhetsbevis













Dom är alla värda mina Lille Skutt tårar - och det är det inte många som är!

JAG SKA MÅLA...

Fattar inte varför jag aldrig har tagit tag i min dröm om att måla i starka färger? Kanske har det varit för att Mr M köpte hem en massa konst för två år sedan. Kändes som hela konstgrejen som egentligen var "min" grej - övertogs av en nybörjare - som faktiskt blev rätt duktig på det.

Men nu är det slut på gubb konsten. Nu ska färgerna ge uttryck för det kvinnliga i mitt hem. Jag ska inspireras av den abstrakta konsten. Den som inte imiterar eller skildrar verkligheten. Abstrakt är ju något man inte kan "ta" på. Och det ska jag måla. På så sätt kan jag gömma mina hemligheter i färgerna, för ingen kommer att förstå vad jag menar. Hej hå vad det ska målas!

P.s Kanske blir det några konstverk att hänga upp i nya huset sen;-)?

D.s Kanske är jag bara rastlös och uttråkad?

NU ÄNDRAR JAG FÄRG...

....på bloggen till Halloween tema. Mouwahaaaa......

Men håll ut. Det varar inte för evigt.

TÖNT?

När jag kom till jobbet i morse hade jag ett mail från en vän som frågade om det var jag som hade satt upp lappen på deras dörr?

Vadå för lapp? Och vilken dörr?

Då visar det sig att någon i fredags kväll satt en lapp på deras ytterdörr där det stod: "TÖNT".

Halvkomiskt. Eller hur? Och ännu mera komiskt är det att dom trodde att det var jag som smög omkring i deras buskar en mörk fredagskväll *skrattar* Självklart var det inte jag. Men att dom trodde det om mig tar jag som en komplimang. Då måste jag vara en rätt rolig vän;-)! Och roliga vänner vill man ha!

P.s Det skulle lika väl ha kunnat vara jag som hade gjort det. Men nu var det inte så. Typskit min humor.

P.s Tack för tipset. Snart är det Halloween. Bus eller godis? Eller kanske en lapp på dörren?

RALLYBRUDAR

Filmen var ingen "bio-film". Egentligen kunde jag lika väl ha hyrt den. Men det är själva grejen att gå på bio med sina vänner en regnig söndag. Dricka latte och känna doften av popcorn.

Eva Röse som spelade Ulla Andersson i filmen gjorde rollen klockren. Ulla gick emot hela byn och gav sig f-n på att uppfylla sin dröm - att köra rally. Härligt med människor som tror så mycket på något att dom inte låter sig påverkas av omgivningens pekpinnar.

Kanske drömmer jag själv om att få köra en Fomel 1 bil, fort som satan........om jag verkligen visste att inget farligt kunde hända. Skulle vara riktigt häftigt.

P.s Att jag har hoppat fallskärm 4000 m är något jag helst vill glömma. Människor blir imponerade på sånt, men då vet dom inte att jag fortfarande kan vakna med ångest över att "tänk om något hade hänt mig där i luften"?

D.s Efter det där fallskärmshoppet är jag höjdrädd som in i tusen.....

RÄDD

Jag har kommit på vad jag är rädd för: Cancer, förlossningar, brutna ben, ormar, knarkare, psykopater med kniv, knivar som ligger framme och blänker, fönstertittare, höjder (trots att jag hoppat fallskärm), duscha när jag är ensam hemma, pojken under sängen och kvinnan på vinden i Djurkyrkogården. Det sistnämna är ju självklart fantasier. Saker som man sett som barn och blivit skrämd för. Djurkyrkogården är en sån klassiker som jag fortfarande blir rädd för när jag tänker på. Men så var jag ju bara elva år när jag såg filmen oxå...

P.s När jag och min syster bodde hemma tog/lånade jag hennes smink jämt. Hon hade en inkapuderdosa som jag råkade tappa en gång på heltäckningsmattan när hon inte var hemma. Den natten var jag så rädd för att hon skulle bli den där kvinnan på vinden och ligga och skrika på mig inifrån sitt rum för att jag hade tagit hennes puder. Kolla klippet om ni minns http://www.youtube.com/watch?v=qnXogeyxVQA&feature=related

D.s Fortfarande kan jag inte sitta på en sängkant med benen dinglande. För jag tror att den där pojken ligger under sängen och ska skära av min hälsena.

Ö.s Jag kanske borde gå i terapi för mina rädslor?

(Öös. Förlåt syster, jag tycker inte du är lik den där kvinnan på vinden.)

FÅR MAN BLOGGA PÅ ARBETSTID?

Nej, det får man säkert inte. Men man får inte surfa heller. Eller sno tid. Eller sno pennor. Eller som jag gjorde idag - hittade en mjölktätra i min ena jackfika. Oj, hur hamnade den där? Det är inte så att jag behöver mjölk hem direkt....Man får inte ringa privata samtal heller. Eller skriva ut privata utskrifter. Eller försvoa sig. Eller fuska med milersättningen.

Det är mycket man inte får - men det är gränserna vi tänjer på som gör livet lite mera spännande. För ibland HAR man tid över på jobbet och då kanske man vill ringa till sin mamma.

P.s Min chef har fortfarande inte kommit tillbaka.

D.s Kanske är han och rycker ut alla tänder nu?

NICKE NYFIKEN?

Jag är så j-la nyfiken. Jag frågar en massa saker jämt. Frågar allt från vänner till kollegor saker som jag kanske inte har med att göra. Vissa saker har man inte med att göra. Och då lägger jag mig inte i. Det handlar om respekt för den personen.

Som nu tex, när min chef som jag sitter vägg i vägg med, stänger dörren (?!) Jag hör att han pratar i telefonen och jag anstänger mitt lilla öra så hårt det går för att höra. Så klart hör jag inte. Det finns en tanke med att rummen blev rätt bra isolerade när kontoret byggdes antar jag? Tji fick jag. Jag är så nyfiken så att jag dör....Självklart kan jag inte springa och ställa mig utanför hans glasparti till vägg och glo! Ännu mindre fråga honom vad det rör sig om. Men jag VILL.

Egentligen kanske det bara handlar om att tandläkaren ringt och ändrat tid typ. Men det kan väl inte vara hemligt? Det måste ju så klart vara nåt som handlar om jobbet, kanske om mig? Löneförhöjning igen? JAAAA.....jag sätter på min den svarta snäva kjolen i morgon!!!!

Ooopps....nu gick han och stängde igen dörren så det låstes. My God vad det här är spännande!!!

MANNEN MED ETT MYSTISKT PSEUDONYM

Från och med nu kallar jag Min "Sambo" i denna blogg för "Mr M". Min "Sambo" låter så gammeldags. "Pojkvän" låter som ett utdrag ur Veckorevyn, "Kille" likaså. Och "Man" - ja det är han ju inte eftersom vi inte är gifta.

Så ni vet bara.......

P.s Såklart nämner jag inga namn i min blogg.

D.s Den dagen jag gör det - är det för att sätta dit någon som är jag mycket arg på;-)

JAG FORTSÄTTER...

....att läsa bloggar om cancer. Vad håller jag på med? Jag blir ju bara ledsen. Och ledsen är inget kul att vara. Men ibland måste man stanna upp. Se till det man har.

Läser om en 20-årig tjej som bloggat om sin cancer. Dessvärre överlevde hon inte kampen. Fruktansvärt hemskt!

http://jagefrisk.blogg.se/2008/april/

Sen läser jag om Lotta Greys (fd Berg) kamp mot cancer i magen. Lotta jobbar som vimmelreporter på en berömd skvallertidning. En sån där "låtsas kändis" som det känns som att man känner.

http://vimmelmamman.blogg.se/

I Lottas blogg står det bla ett citat som jag fastnade för: "Man önskar sig en massa saker när man är frisk. Men när man är sjuk önskar man sig bara en sak - att bli frisk". Nåt sånt.

Man ska inte läsa vidare på deras bloggar om man inte vill. Men jag har läst hela kvällen. För att jag vill. För att deras liv är viktigt och för att deras känslor är viktiga att dom via sina bloggar får förmedla.

P.s I natt kommer jag inte att slå min sambo när han snarkar.

D.s I morgon blir det ett roligt inlägg igen.

JAG GILLAR BRA CITAT

"Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar genom att leva i det förgångna eller för framtiden. Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv. "

Nancye Sims

CANCER

Cancer, cancer, cancer. Plötsligt läser jag ordet cancer och hela jag blir stel. Cancer, cancer, cancer. Vad är det för en sjukdom som gör mig så rädd? En sjukdom som har drabbat någon i vår omgivning eller någon som känner någon i någons omgivning som drabbats. Cancer, cancer, cancer. Ordet ger inte mina lungor luft. Jag HATAR ordet. Det där c-a-n-c-e-r ordet. Vi blir alla påminda nu när det är oktober och bröstcancerns månad. Och jag tycker att det är bra att vi blir påminda.

För ca två år sedan drabbades min pappa av prostata cancer. Min annars så glada och positiva pappa gick in i "cancer dimman." Han - min pappa, är en av mina största idoler. Och sällan finns det någon som får mig att skratta som han.
Det var en jobbig tid framför allt för min pappa, med ovisshet, nätter av ångest och tankar om livet som passerat. Men det var oxå en jobbig tid för hela familjen. Drabbas en - så drabbas alla! En för alla - alla för en!
Jag tänkte många gånger det värsta. Att pappa kanske skulle dö. Men jag sa det aldrig till honom. Och det var fruktansvärt ångestladdat. Mot cancern är man maktlös. Man kan bara be till någon med högre makt att det ska gå bra!

För min pappa gick det bra. Han fick genom cellgifter bort den hemska cancern som bråkade med honom. För pappa blev livet värt att leva igen. Men för andra som det inte gått lika bra för, ägnar jag en tanke idag. Till dom drabbade och till deras omgivning.

Ta hand om varandra!

JAG PRENUMERERAR PÅ MIN HÄST

Väldigt ofta ringer det telefonförsäljare hem till oss. Idag var en sån dag. Det var en Sven-Inge från tidningen Amelia.

Sven-Inge: Jag söker Johanna.
Min sambo: Ja, ha hej du. Vad säljer du då?
Sven-Inge: Tidningen Amelia.
Min sambo: Ja, ha. Men du vet Johanna läser inte Amelia.
Sven-Inge: Nej, men hon är gammal prenemurant hos oss och idag har vi ett jättebra erbjudande för henne.
Min sambo: Nej, men du vet hon läser bara Veckorevyn.
Sven-Inge. Nä, ja ha. Nej men gör hon det?
Min sambo: Ja, och just nu premunerar hon på Min Häst. Så vi har inte råd med en tidning till.
Sven-Inge: Nej, men prenemurerar hon på Min Häst?
Min sambo: Ja, precis. Men jag ska höra om du kan prata med henne.
Jag (mitt i disken): Nej, nej. Jag har sagt flera gånger till dom att jag inte är intresserad så du kan säga det.
Min sambo: Ja, du Sven-Inge. Det verkar inte som vi ska ha nåt idag. Men tack ändå.

Jag undrar EGENTLIGEN varför den här Sven-Inge ifrågasatte att jag som trettioåring prenemurerar på Min Häst. Undra om han skulle fråga varför Malin Bayard läser den?

P.s Jag har ALDRIG öppnat en Min Häst tidning, men vad vet den där Sven-Inge om det?

D.s Hur kan fortfarande telefonförsäljning existera år 2008? Jag bara undrar.

JAG ÄLSKAR TOMTAR

Idag när vi fikade på mitt jobb såg jag en annons med en tomte på i en tidning. Och jag blev helt lyrisk. Ingen runt fikabordet förstod vad jag höll på med. Eller vad jag menade. Och jag kanske själv inte vet. Men jag ÄLSKAR tomtar. Dom är sådär busigt läckra i sin mundering.

P.s Kommer ni ihåg trolltyg i tomteskogen? BRÄNN BRÄNN BRÄNN. Hur kan man INTE gilla tomtar?

D.s Kolla länken. Stackars Tim blir en baseball.

http://www.youtube.com/watch?v=SPjRdHTGLO4

TILL MIN VÄN I KONTORSLANDSKAP

Ibland behövs inga ord eller hur Vanhedens morsa?

JAG ÄR FRISK

Jag hade jättebra värden på Hälsotestet, så nu lever jag ett tag till.

Någon som är sugen på ett glas vin?

P.s Jag får inte skriva för långa inlägg här på bloggen för det tar för lång tid för "vissa" som sitter i kontorslandskap på jobbet att läsa.

D.s Nästa inlägg är tillägnat henne. Hon vet vem hon är!

DAGENS SKÄMT

Igår sa min sambo när vi var och handlade:

- Ska vi köpa dvärgtomater?

Jag höll på att dö av skratt. Körsbärstomater heter det ju. Stackarn. Han försöker. Och det är det viktigaste.

KALLE ANKA LÄRDE MIG ATT KÖRA BIL

Ibland låtsas jag att jag går i bilskola. Jag kör bilen som att jag hade min gamla bilskolelärare bredvid mig. Jag anstränger mig. Har båda händerna på ratten. Kör efter väganvisningar och hastighetsbegränsningar. Säger högt för mig själv: "Blicken, pilen, filen" innan jag byter fil. Det är faktiskt riktigt roligt att låtsas att man är en elev när man har kört bil i 6 år, VARJE dag (med undtantag för semester eller berusning). Normalt kör jag skitbra om jag får säga det själv. Jag byter fil så snabbt att jag nästan blir kapad av en långtradare. Jag tutar på gubbar som kör för långsamt. Och jag kör nästan alltid mot rött. Kanske inte helt rätt. Men jag är jäkligt effektiv i trafiken - det kan ingen säga någon om.

Min bilskolelärare jobbade på en berömd bilskola i Sundbyberg. Där skulle man bara gå på bilskola, för det var liksom det "svåraste" området att köra i. Och så gjorde jag. Tog dubbel lektioner innan jag åkte t-banan in till stan, där jag då jobbade. Jag hade karaktär och gav mig f-n på att jag skulle ha det där kortet.

Min bilskolelärare var dock inte alltid helt lätt att ha och göra med. Han var en 55-årig halv tjock karl som ÄLSKADE Kalle Anka. Och då menar jag verkligen ÄLSKADE (älskar kanske jag borde skriva för jag tror att han fortfarande lever...?)I alla fall så trodde han att han levde i Kalle Ankas serietidningar. Det här är inget skämt! Han sa att Sundbyberg var Ankeborg och att Joakim von Anka styrde hela samhället med sin snålhet. Och där satt jag och försökte lära mig att köra bil. Ni förstår va? Det bästa var om jag satt och blinkade med mina ögon och lät som Kajsa Anka. Oftast hade jag rosa prickiga blusar på mig så han skulle känna sig bekväm. Ja, och så där var det i den där bilskolebilen. Jag och Kalle Anka. Vet inte om han egentligen lärde mig något. Men jag klarade uppkörningen i Solna efter tiden med honom i alla fall. Med eller utan Kalle.


Så ibland när jag "leker" bilskola i min bil sitter jag och pratar som Kajsa Anka, "blicccchhhen, picccchhhlen, fichhhhhlen". Och det är underhållande roligt. Dessvärre brukar bilarna bakom tycka att det är lite halvjobbigt när jag kör som en bilskoleelev. Det vet vi ju alla hur det är att ligga bakom en sån;-)

HAR JAG EN PROSTATA?

I morgon ska jag gå på hälsotest genom jobbet. Jag börjar redan bli nervös för sprutan. Förstår inte varför jag är så rädd för sprutor och tandläkare? Jag svettas bara av tanken. Men varje gång jag har tagit en spruta så känner jag mig tuff. Det är ju inte så farligt och egentligen vet jag ju det. Men jag tror att det är Syster Aina som skrämde mig i skolan. Det var vår skolsköterska som hade tics av något slag och kunde inte hålla varken ögon eller händer stilla. Hur j-a kul var det att bli stucken av henne tror ni?

Nu har jag frågat min kollega om det här. Känner mig lite lugnare nu:

Från: Rädd jag
Skickat: den 20 oktober 2008 16:20
Till: Tuff kollega
Ämne: Sprutnarkomaner

Kl tio har jag tid hos företagshälsan. Är rädd för sprutan………

Från: Tuff kollega
Skickat: den 20 oktober 2008 16:23
Till: Rädd jag
Ämne: Sprutnarkomaner

Men spruta ska du väl inte ta om du inte har en prostata??? Bara ett stick i fingret. Eller är det nåt du inte har talat om för mig som du ska göra??

Från: Rädd mig
Skickat: den 20 oktober 2008 16:24
Till: Tuff kollega
Ämne: Sprutnarkomaner

Det står blodprov. Det är väl en gigantisk spruta? Jag tror att jag har en prostata. Kanske den enda kvinnan i Sverige. Skulle inte förvåna mig.

Från: Tuff kollega
Skickat: den 20 oktober 2008 16:25
Till: Rädd jag
Ämne: Sprutnarkomaner

Nää, dom kollar sockervärdet bara med ett litet stick (nyp) i fingret. Det kommer gå så bra sååå… Hemgång nu!!!

ÄR JAG DEN ENDA SOM GILLAR HÖST?

Jag bara undrar.....

Och då undrar jag om jag är en människa som egentligen trivs inomhus? Där jag får baka och lukta på mina värmeljus. Halvligga under filten med datorn eller en bok. Dricka torrt rödvin tills tungan fastnar i gommen.

I love the rain on my window. And I love my boots under my poncho (förlåt - jag vill bara visa den engelska sidan av mig själv.)

Egentligen tror jag att alla krav minskar den här årstiden. Och det är nog det som gör att jag gillar den. Jag slipper grilla dyra fileèr, dricka vitt vin och sola med bar mage. Och jag slipper åka vattenskidor efter farsans båt (mäh, säger någon nu. Ni har väl inga vattenskidor - nej det har vi inte. Hurså?)....? Men det finns saker som man kanske tycker är jobbiga innan man ens provat dom. Vattenskidor är en sån sak. Annat är det på vintern när man kan åka utför. Jag är en riktig hejare på utförsåkning. Det kan dom flesta som har åkt med mig intyga.

-Vadå att jag stannade mitt i backen och grinade? Lägg av. Det var inte JAG. Det var ju nån med likadan mössa. Och vadå tappade ena skidan i liften? Det var ju min sambo som drog av den för att skoja. Det såg ni väl?

Äh, vinter som sommar. Det blir vad man gör det till.

- Scuse me, can I have a bear?

- För helvete. Det betyder BJÖRN!

BERÖM FRÅN CHEFEN

Normalt hade ett beröm från chefen kanske inneburit att man gjort något bra, dvs en handling på jobbet. Men idag innefattade det berömmet min klädsel. Han sa:

-Jag måste berömma dig
-Okej (JAAAAAAAAAAA äntligen får jag löneförhöjning)
-Du har en jäkligt snygg klädstil idag
-Ja, ha, jaså (oj då) tycker du?
-Ja, MYCKET snygg (med betoning på mycket)
-Tack ska du ha (tjej fniss - kanske lite rodnad på kinderna)

Hädanefter ska jag ALLTID bära svart, snäv kjol med stövlar på jobbet. Jag STRUNTAR i om det är mitt i juli....Det KAN ju leda till mera pengar på lönesepcen.

P.s JAAAAAAAAAA, nu var jag ytlig igen.

D.s Ibland är det roligare att få beröm för EGEN del - inte för något man presterat för ANDRAS del.

Ö.s Det är inte tjejen som är med på bilden som har skrivit brevet.

SNÄLLA MÄN OCH SNYGGA KARLAR

Igår lekte jag och min sambo "gifta oss med en kändisperson" - leken. Det började under Dansbandsjakten som hade premiär på SVT igår.
Jag sa att jag skulle välja Peter Settman som min blivande kändisman. Han verkar vara en snäll man med fötterna på jorden. Självklart är det hans humor som smickrar mig. Jag tror han och jag skulle ha jätteroligt ihop. Och humor är nästan det viktigaste i mina relationer till alla människor.

Min sambo fortsatte på spåret "snäll" och valde Carina Berg som konkurrerade med just - Peter Settman - i Stjärnor på is, på TV4.

Rolig lek. Prova den någon gång.

Men, om jag ska vara riktigt seriös så är det ju dessa två män som tilltalar mig. Humor? I don`t know. Men vilka män!!!!



Och det är klart att min sambo hellre hade valt Elle MC Person-87 eller Helene Christensen för jag VET att dessa två kvinnor är hans favoriter. Men dom skulle hamna på listan "kändisar vi vill ligga med". Precis som männen ovan;-)

EGEN TID

Utanför mitt fönster, kl 10.30

Gatan är ovanligt tom. Bor jag i en spökstad?

Fortfarande hänger löver kvar

Många människor är rädda för att vara ensamma. Jag har flera i min omgivning som måste ringa någon, träffa någon eller chatta med någon så fort ensamheten kryper sig på. Jag är HELT tvärtom. Jag älskar att få min egen tid. Jag känner mig aldrig sysslolös. Jag gillar att ta min bil och åka i väg ensam. Det finns alltid något att titta på eller shoppa loss på. Kanske är det för att jag ständigt omges med människor? På jobbet, via telefon, hemma, bland familj och vänner. Efter en dag på jobbet är mitt huvud oftast fullt med "sorl". Och när jag kommer hem har jag en sambo som ALLTID är hemma. Han slutar tidigare än mig och väntar alltid hemma på mig som en hund. Sen har jag ju en katt oxå, men dom gillar varann;-). I alla fall så innebär det att jag aldrig kommer hem till "ett tomt hem". Vilket jag faktiskt kan sakna. Och OM min sambo någon gång är borta efter jobbet vill jag inget hellre än att njuta av mitt hem i ensamhet. Jag LÄNGTAR efter dom tillfällena. Då strutsar jag omkring och bara "är". Tar ett bad, dricker kaffe, läser tidning, surfar, skriver, u name It.

Idag är en sån dag. Min sambo är iväg och fiskar med min pappa. Jag vet inte om jag förstår charmen med att stå och fiska i flera timmar? Det skulle vara för matsäcken då?;-) Men jag är väldigt glad att jag har fått hela morgonen för mig själv. Ingen stress, ingen MTV på tv:n, inget tjat om att jag ska snabba mig. Bara jag, Nyhetsmorgon och en katt som slocknat på badrumsgolvet. Jag njuter!!!

Utslagen katt i badrummet

P.s Jag är ingen ensamvarg som sitter och skriver poesi i min ensamhet och funderar över livet.

D.s Jag älskar sociala sammanhang - men lika mycket älskar jag ensamheten.

Ö.s Alltså inget konstigt!

EN LUNCH I VÅRT FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Till och med mitt område där jag jobbar i kan vara vackert på hösten. Vilka färger.

Den sista bilden vet jag inte vad det är. Nån galen linslus....

JUNIOR OCH ESTER

= Junior look alike

Idag ska jag hänga på två kompisar och deras hundar Junior och Ester i motionsspåret. Det ska bli intressant. Jag är ingen hundvan människa direkt. Tur att det är fothundar, typ råttor, för dom kan jag hantera. Jag behöver i för sig bara strutta runt bredvid, så jag hoppas att jag inte åker på att plocka bajs. Det tycker jag är "sådär".

P.s Det är inga direkta vakthundar det här, så jag tar med mig tårgasen.
D.s Jag VET att det är olagligt. Och? Det är det mycket som är!

= Ester look alike

Ursäkta, bilden är lite suddig. Jag sa ju att jag inte är hundvan;-)

VAD F-N ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?

Jag har ignorerat en kis på facebook (FB) nu ungefär tjugo gånger. Och han fortsätter att skicka sk vänförfrågningar till mig. Senast nu i morse.
Vad är det han inte förstår? Vad "ignore" betyder - eller vad? Han är nåt år (eller flera år yngre än mig) och vi "råkade" gå i samma skola. Kan hända att vi någon gång "råkade" umgås i samma moppegäng eller hamnat på samma klippa en sommarkväll.
Men för den saken skull KÄNNER jag inte honom. Och jag VILL inte lära känna honom. Varför är han så kåt på att vara min kompis? Det kan vara så att några utav mina FB kompisar är kompis med honom av godhet och att han har sett mig på någon utav deras sida? Eller så känner dom honom. Jag skiter i vilket. Jag känner honom INTE.

Jag VET att FB är en kontaktsida, en hjälp att finna vänner - att bygga nätverk. Men jag behöver inte bygga nätverk och jag behöver inte nya vänner. Jag har bara vänner på FB som jag får något utbyte av. Nya vänner, gamla vänner och kollegor. Ja, såna som jag är intresserad av. Som jag kan slänga iväg ett meddelande till för att JAG vill. Eller som jag kan styra upp något med.
Men om den där kisen har status "Kisen har vunnit en miljon" eller "Kisen Is In a relationship" så är jag varken intresserad eller nyfiken. Och jag vill heller inte att han ska se vem jag ligger och inte ligger med. Jag är inte en ytlig person och behöver inte ha 98 vänner på FB för att känna mig viktig....eller nåt?

Så du kisen, du kan nu en gång för alla lägga ner dina vänförfrågningar till mig. Du kommer ALDRIG innanför mina FB-trosor.....även med en miljon på kontot.

RÄDD FÖR NÄRKONTAKT?

Jag är rädd för närkontakt. Eller jag är inte RÄDD för närkontatk. Men min sambo tycker det. Han sa det igår när han kom och la sig med vår katt över ansiktet i sängen och råkade nudda mig med sin armbåge (typ låg med armbågen inborrad i min överarm) - att jag är rädd för närkontakt.
Armbågen gjorde ont, så jag drog bort min arm och la täcket emellan - och då är jag visst rädd för närkontakt. Kan så vara. Men en armbåge är för mig ingen härlig närkontakt.

När jag vände mig om och inom 3 minuter började andas tugnt sa han:
- Det är inte sant. Sover du nu?
- Nja, nej, (jag gjorde typ det). Eller, OM jag skulle göra det, vad är det med det då?
- Nej, jag bara bli avundsjuk. Du är som när man var liten och somnade i bilen.
- Ja, lyckos mig va?
- Mmmm.
- Men vet du? När man har jobbat en hel dag och tränat efter jobbet säger min kropp SOV. Och så sover jag.

Trött? Ja. Lätt för att somna? Ja. Rädd för armbågar i sängen? Ja. Rädd för närkontakt? Nej. Alltså det känns som att jag har tagit upp det här så många gånger. Men ÄNDÅ efter mer än fyra år tillsammans förstår min sambo inte att jag är en kvällstrött människa. Känns som jag inte orkar orda mer om det här!

P.s Han är lika avundsjuk på mig när jag studsar upp i mörkret på morgonen. Han fattar nog egentligen inte vad jag är för en varelse.

D.s Funderar på när jag är avundsjuk på honom...............

I MITT KÖK...

P.s Jag är såååååå svag för rosa och hjärtan.

D.s ......och för att baka......

Ö.s Jag VET. Jag är en äkta baknörd!

STUDIEBESÖK...

Jag har precis varit på studiebesök i en skola som vi förvaltar på mitt jobb. Förut, för väldigt länge sen hade jag en dröm om att få bli lärare. Idag skulle jag inte ens tacka ja till en bra lön för att bli lärare.

Jag och min chef fick handgripligen DRA igen en dörr för att eleverna inte skulle ta sig igenom den delen (dom får inte gena via den ingången). När vi hade fått igen dörren ställde dom sig och bankade och slog på glasrutorna så det stog härliga till.
Jag frågade min chef rakt ut om det var en skola för dampungar? Eller hade vi hamnat på ett zoo? Dom var som apor i bur.
Fast mitt hjärta började faktiskt att slå lite fortare. För jag kände samtidigt en rädsla. 15-åriga killar, elever eller inte, bär ibland kniv. Speciellt i detta område (utan att vara fördomsfull - snarare är jag realist).

Hallå! Vart tog respekten för dom äldre vägen? Resptekten för en annan människa. Respekten för sina lärare som hjälper en att bli en bra människa i samhället? BORTA - POFF - VÄCK. Fy fan är min enda kommentar!
Nån lärare är inget att va. Inte heller en snygg rektor med svart snäv kjol och stövlar. Jag ger henne ett halvår - sen kommer hon självmant att säga upp sig eller bli sjukskriven för utbrändhet.

P.s Det var bättre förr.

D.s Jag säger det inte som en bitter nucka. Utan av rädsla för framtiden.

Ö.s I samma område bombhotades närpolisstationen samma dag som den skulle öppnas. Kanske behöver jag inte säga något mer för att få lite medhåll?

KNIIIIP...

Måndag = trött, uttråkad, slapp och orkeslös.

Perfekt dag att gå på gymmet och springa av sig det negativa. In med ny energi. Egentligen är det ju här en sån dag som jag skulle vilja åka hem och lägga mig framför tv:n. Men just därför ska jag gå emot mig själv. Har inte rört mig på tre veckor känns det som, eftersom jag blev sjuk. Men desto mer har jag ätit och druckit (och rökt till det där man har druckit). Så idag är inte en dag försent!

JAPP. Nu kör jag! Nu är det dags för en månad (ja, till att börja med) av träning och sund mat, soliga helgpromenader och svampplockning. Dessutom ska jag nog börja rensa lite hemma inför flytten i november. Ja, det ska jag göra. Hela helgen ska jag sitta uppe på vinden och rota bland mina gamla (lek)saker.

P.s Har jag nämt att jag ska gå igenom en hälsoprofil nästa vecka? INTE? Nä he. Men då gör jag det nu.

D.s Jag är rädd för ohälsa!

ÄVEN DJUR SKA HA BILBÄLTE

Min sambo tycker jag är en slarvmaja. Jag lägger inte tillbaka cd-skivorna där dom ska vara. Och han är rädd om sina grejer. Känns som att han syftar på helgens tjejmiddag, då cd-hanteringen urartade. Aja....Han kan gott vara lite sur. Vad gör det om hundra år?

P.s Han gör ALLTID bollar av sina strumpor, dvs viker i hop dom innan han kastar dom i tvättkorgen. Varje gång jag ska tvätta får jag stå och dra upp dom där strumpbollarna vilket innebär att jag får all smuts i mina händer OCH upp i näsan. Jag nyser varje gång. Tänk er själva, karlstrumpor är ju bland det vidrigaste som finns. Jag funderar just nu på att bemöta honom med det idag. Att jag tjatar och tjatar (typ varje vecka när jag tvättar) och att han nochanlerar mitt tjat. Kanske känner han sig besegrad då och gnäller aldrig mer om cd-skivorna.

D.s Min pappa sa ofta slarvmaja till mig när jag var liten. Det är ett ord jag har svårt att aceeptera.

För övrigt gillar jag att ha ordning. Men kläder och cd-skivor är inte min grej...

Man kan inte vara bra på allt;-)

FISKE UTAN NAPP

Idag försökte min sambo imponera på mig genom att visa hur en riktig man fiskar. Dock utan napp. Men det var en fin höstdag för en fotointresserad människa som mig.

HÖSTMIDDAG

Jag har haft höstmiddag för tjejerna hemma. Jag tog in hela hösten i mitt hem. En massa löv och pumpor och kantareller och äpplen. Det är såååå roligt med teman på middagar tycker jag. Jag funderar redan på nästa middag......kanske den ska gå i romantikens tecken? Det vore väl kul? En massa rosa fluff fluff och gelehjärtan som ligger och dallrar;-)

Varm vargtass med färska lingon

Kantarellpaj med äkta smör och grädde.

Ingen diet mat här inte;-)

Panna Cotta med smörstekta äpplen i kanel och socker

Det fanns dock lite nyttigt att äta. Pumpafrön i min urläckra rosa skål. (Den passar ju bra till mitt kommande romantiktema kom jag just på)

P.s Vi hade en liten tre månaders kille med oss under middagen. Tur att han är så liten så att han inte förstår vårt barnförbjudna snack.

D.s Vissa påstår sig har börjat yla under månen av min vargtass.