KÖKS HITLER?

På mitt jobb har vi något som heter KÖKSANSVARIG. Det innebär att man en vecka/år har hand om det gemensamma lunchrummet. Den här veckan har det varit MIN vecka. Att ta hand om en massa grisar kan ses som olustigt. Men jag har med "glatt humör" gått in för att vara köksasnvarig på bästa sätt. Eftersom jag gillar ordning så har det inte varit ett prolem för mig. Desto finare jag har gjort, desto mindre grisigt har det varit. En undermedveten psykologi som visar hur vi människor beter oss i olika situationer.
Exempel: När man har städat hemma, rent och snyggt, då tycker man att ett glas på bänken är katastrof. Hela köket ser stökigt ut. Har man däremot disk sedan gårdagens middag tycker man inte att det är så farligt om man ställer ner ytterligare ett glas i diskhon. Sant - eller hur?

Så min taktik denna vecka har varit att putsa bänkar och bord HELA tiden. Köra diskmaskinen till varje gång det är fika eller lunch så att det HELA tiden är rent och snyggt.
Resultatet har blivit att varenda kollega har påpekat att jag "sköter det så bra" eller "oj vilken ordning det är när det är din vecka".
Egentligen tror jag faktiskt att folk är lite rädd för mig här;-) Jag tror att dom känner sig buggade och övervakade i lunchrummet. Som att jag har monterat en dold kamera. (jag liksom - nä, aldrig!!!) Att jag är en köksHitler som sitter i diskbänksskåpet och hoppar ut och fyar (och så klart skrämmer livet ur) den som VÅGAR ställa sin skitiga tallrik eller kopp på bänken, TROTS att diskmaskinen står öppen.
Ja, så är det nog. Jag ÄR en köksHitler och det är det bästa sättet att få folk att göra som man vill. SKRÄMMA DOM!!!! Mowahaaaaaa......


P.s Hoppas bara att ingen ser att jag struntar i att torka upp kaffe på golvet om jag spiller;-) Då försvinner plötsligt min Hitler fasad, och det vore inte så bra. Kanske ska ta ner den där dolda kameran som jag monterade ovanför diskbänken ändå.....?