Min sambo tycker jag är en slarvmaja. Jag lägger inte tillbaka cd-skivorna där dom ska vara. Och han är rädd om sina grejer. Känns som att han syftar på helgens tjejmiddag, då cd-hanteringen urartade. Aja....Han kan gott vara lite sur. Vad gör det om hundra år?

P.s Han gör ALLTID bollar av sina strumpor, dvs viker i hop dom innan han kastar dom i tvättkorgen. Varje gång jag ska tvätta får jag stå och dra upp dom där strumpbollarna vilket innebär att jag får all smuts i mina händer OCH upp i näsan. Jag nyser varje gång. Tänk er själva, karlstrumpor är ju bland det vidrigaste som finns. Jag funderar just nu på att bemöta honom med det idag. Att jag tjatar och tjatar (typ varje vecka när jag tvättar) och att han nochanlerar mitt tjat. Kanske känner han sig besegrad då och gnäller aldrig mer om cd-skivorna.

D.s Min pappa sa ofta slarvmaja till mig när jag var liten. Det är ett ord jag har svårt att aceeptera.

För övrigt gillar jag att ha ordning. Men kläder och cd-skivor är inte min grej...

Man kan inte vara bra på allt;-)