EGEN TID

Utanför mitt fönster, kl 10.30

Gatan är ovanligt tom. Bor jag i en spökstad?

Fortfarande hänger löver kvar

Många människor är rädda för att vara ensamma. Jag har flera i min omgivning som måste ringa någon, träffa någon eller chatta med någon så fort ensamheten kryper sig på. Jag är HELT tvärtom. Jag älskar att få min egen tid. Jag känner mig aldrig sysslolös. Jag gillar att ta min bil och åka i väg ensam. Det finns alltid något att titta på eller shoppa loss på. Kanske är det för att jag ständigt omges med människor? På jobbet, via telefon, hemma, bland familj och vänner. Efter en dag på jobbet är mitt huvud oftast fullt med "sorl". Och när jag kommer hem har jag en sambo som ALLTID är hemma. Han slutar tidigare än mig och väntar alltid hemma på mig som en hund. Sen har jag ju en katt oxå, men dom gillar varann;-). I alla fall så innebär det att jag aldrig kommer hem till "ett tomt hem". Vilket jag faktiskt kan sakna. Och OM min sambo någon gång är borta efter jobbet vill jag inget hellre än att njuta av mitt hem i ensamhet. Jag LÄNGTAR efter dom tillfällena. Då strutsar jag omkring och bara "är". Tar ett bad, dricker kaffe, läser tidning, surfar, skriver, u name It.

Idag är en sån dag. Min sambo är iväg och fiskar med min pappa. Jag vet inte om jag förstår charmen med att stå och fiska i flera timmar? Det skulle vara för matsäcken då?;-) Men jag är väldigt glad att jag har fått hela morgonen för mig själv. Ingen stress, ingen MTV på tv:n, inget tjat om att jag ska snabba mig. Bara jag, Nyhetsmorgon och en katt som slocknat på badrumsgolvet. Jag njuter!!!

Utslagen katt i badrummet

P.s Jag är ingen ensamvarg som sitter och skriver poesi i min ensamhet och funderar över livet.

D.s Jag älskar sociala sammanhang - men lika mycket älskar jag ensamheten.

Ö.s Alltså inget konstigt!